Svek är något av det vidrigaste som finns.
Det är något som sätter sig så djupt att det nästan är omöjligt att tvätta bort.
Svek gör så fruktansvärt ont, att ett förtroende bryts gör att ett sår börjar glipa.
Förtroende är ju det viktigaste i allt, i jobb, relationer, sporter osv.
Förtroende är A och O, det är de man bygger allt på.
Jag anser att när man inte känner att man kan gå in i något helhjärtat så kan man lika gärna skita i det. Istället för att såra och svika så kan man låta
bli att ens sätta in sin fot.
Man skall, i alla händelser tänka " Hade det varit okej om någon gjort så mot mig?".
Om svaret blir nej så ge fan i att utsätta någon annan för det.
Det är kanske lättare sagt än gjort men man måste ändå försöka, göra sitt bästa för att hela sitt liv kunna gå med ryggen någorlunda rak.
Alla gör vi fel och misstag, det hör tyvärr till!
Men så länge vi tar lärdom av dem och försöker rätta till dem på bästa sätt utan att ha sårat en människa så djupt att det där såret börjar glipa ännu mer så är det mänskligt.
Men är det mänskligt att inte lära sig, inte sluta?
Jag har sårat, svikit, ljugit och behandlat människor illa. Men jag har alltid lärt mig något viktigt av dessa situationer. Det som än idag gör ont när det gäller detta är att jag kanske satt ärr för livet hos någon.
Jag hoppas och tror dock inte att det jag gjort varit så hemskt, men det är inte min sak att uttala mig om. Det är inte min rätt att sitta och säga hur illa jag gjort en annan människa.
Jag vet egentligen inte vad jag vill komma fram till med detta, mer än att svek är det vidrigaste man kan utsätta en människa för. Stor som liten. Dina barn, din partner, din chef ja vem som!
