Det finns inget att säga men ändå måste det nämnas!
Det har sagts mycket ikväll som har fått mig att tänka till, tänka om och tänka mer.
Ett liv består av att besegra berg, slåss mot drakar och sväva på moln.
Ett liv är en skör skör tråd som kan brista när som helst. Oavsett om vi vårdar det ömt eller kastar oss ut på djupt hav.
Vad är vi berädda att offra, riskera och kanske mista?
Vad är vi redo att kämpa, slåss och vinna?
Vi är pjäser i ett stort spel!
Vad vi väljer att gå är vårt beslut men vad som får oss att välja väg är oftast andras ord och handlingar!
Skulle du vilja att en annan människa flyttade runt din pjäs till olika ställen där du inte skulle satt dig själv?
Eller vill du spela ditt spel på ditt sätt och hoppas på att andra respektera ditt val?
Vill man förstöra ett barns eller vuxen persons liv eller vill man att andra skall må som man själv vill må?
Valet är hela tiden ens eget!
Jag skulle "mörda" för mina barns liv och välmående, medans jag vet att andra aldrig skulle backa undan för att dom skall få må bra!
Jag kommer göra allt i min makt för att skydda dem från ondska och lögner, samtidigt som jag vet att för andra existerar dom inte som den viktigaste rollen i spelet!
Jag har skrivit det åtskilliga gånger, det viktigaste vi kan visa andra och andra kan visa oss är RESPEKT!
Har man gjort det är man redo för S:t PETER!
Om inte..... Stackars dig!
