Jag känner mig varm inombords.
Efter allt tråkigt och djupa dalar vi varit i så är vi äntligen påväg till toppen på berget.
Vi mår så jäkla bra, äntligen flyter allt bara på utan några svarta hål på vägen.
Vi vet vart vi är och varit vi vill komma, det har varit tufft som fan men nu är vi äntligen här. Nu ser vi vad allt jobb har gett oss. Vi har även lärt oss otroligt mycket på vägen hit.
Livet är inte en dans på rosor, så varför skall man låtsas att det vore de?
Nej jag tänker inte måla över min bakgrund och dölja alla britser. Men jag tänker inte låta de påverka mig i min vardag utan bara se tillbaks på den lärdom jag fått av det. Hur nära vi kommit varandra.
Det finns nog bara en sak att säga om vårt liv som liknat en berg-och dalbana.
Amor Vincit Omnia- Kärleken övervinner allt-
Det står för alltid skrivet på min kropp.
