Livet är en berg- och dalbana, så är det bara och det gäller att gilla läget.
Det som har blivit lidande denna gång är min träning, jag vågar inte träna så mycket som jag vill eftersom det är min enda drog.
Jag är livrädd för att rasa i vikt igen, jag har äntligen lyckats gått upp det jag rasade ner i våras.
Jag kan inte påstå att jag trivs med min kropp men jag måste väga runt denna vikt för att orka med allt.
När jag inte har barnen så äter jag inte lagad mat, jag kom på att jag inte handlat en gång under den veckan dom var i Holland. Jag har ingen aning om vad jag levde på mer än frukt och mackor?
Jag är fullt medveten om hur farligt och dumt det är, just därför skriver jag om det.
När jag öppnar mig här så har jag något jag måste "bevisa" för er och mig själv.
Träningen har alltid varit min frizon och just nu har jag ingen.
Jag mediterar nästan varje kväll, lyssnar på mina melodier och andas in mina rökelser.
Det gör mig lite lugnare men jag får inte samma lugn som av träningen.
Jag blir trött av att inte träna, men som ensam är det svin svårt att få ihop barnen, maten, läggning och träning.
Herregud va trött jag är känner jag nu.
Jag vill få fram så mycket mer men får inte ut mig något vettigt mer än massa ordbajsande.
Leia är sjuk så vi har knappt sovit i natt och besökt läkaren idag.
Inatt sover vi hos mor så vi kan ta ett barn var och så jag får möjlighet att skjutsa Leo till dagis imorgon.
Konsten att vara ensamstående, det är ett jävla puzzel att få ihop alla bitar.
Jag måste sova NU, återgår till det här med träning, vikt och ångest en annan dag.
