Jag var själv med mina underbara barn och svimmade.
Vaknade dock upp av att Leia stod och skrek på mig (arg för att inte svarade henne och inte rädd/ledsen).
Kravlade mig in på toaletten, blev hängande över toastolen medans
min prinsessa hämtade min mobil.
Leo satt helt oberörd och kollade på tv som tur var.
Fick tag på mamma och hon var hemma snabbt som vinden.
Min dag har spenderats isolerad i rummet mestadels sovande.
Vet inte om det är magsjuka som spökar men har iaf petat i mig lite ikväll och båda barnen har somnat vid mig i soffan.
Vi sover vid mamma och pappa i natt för att inte riskera något.
Pappa är hemkommen ifrån sjukhuset idag efter sin operation så min kära lilla mamma kämpar med "fyra" barn just nu.
Min stora förebild helt enkelt!
Nu sover alla och eftersom jag missbrukat Cola (som jag aldrig dricker annars, dricker inget med koffein) och har sovit nästan hel dagen så är jag inte trött.
Kroppen är trött men huvudet relativt piggt.
Jag har alltid varit rädd för att det skall hända mig något när jag är själv med barnen vilket jag varit mycket och är jämt nu.
Men dom klarade det bra och jag vaknade till igen och fick tag på mamma. Det gick med andra ord så bra det bara kunde gå.
Jag har haft lätt för att svimma innan, när jag bodde i Solna gick det så långt att jag fick söka för det. Dom konstaterade utmattning och lågt blodtryck. I Helsingborg höll det på att hända när jag var med barnen själv på IKEA, jag kände hur jag blev illamående och helt kallsvettig. En kvinna fick syn på det och la mig ner med fötterna i högläge. Hon var sjuksköterska och såg första tecknet tack och lov. Barnen förstod nog inte vad som hände den gången heller.
Skall till läkaren nästa vecka som skall ta massa prover på varför jag mår som jag gör och varför mitt tidigare tjocka hår ramlar av mig.
Min duktiga lilla tjej som hjälpte sin mamma idag!
