Ibland behöver man inte säga något, ibland måste man prata konstant.
Lär man sig någongång känna en människa på djupet, eller lär man känna det personen visar?
Jag har aldrig slutat förvånas av människor och det ser jag som något bra.
Man vill ju inte veta allt om varandra, man vill ju inte veta exakt vad ens partner tycker och tänker göra!
Jag tror spänningen dör ut med ett schemalagt förhållande samtidigt som ärlighet är À och O!
God natt!
