Idag har jag haft en hel dag ensam med min älsklingar. Det har varit underbart och jag har njutit. Vi har lekt ute, bakat en kaka, byggt torn, lekt på bilbanan, sett film, diskat, läst bok, spelat spel. Ja allt möjligt. Vi har lekt hela dagen och jag känner mig som en extra bra mamma idag. Men dagen har ändå fått mig att tänka hur snabbt allt går, man ser på barnen hur dom växer och lär sig nya saker och nya ord hela tiden. Själv tycks man så still, man beter sig som de iaf. Man är inte så vidare rädd om tiden man har. Det är mycket sen. Men tänk om sen aldrig kommer, om de är försent. Så idag planerade jag lite med mina efterlängtade vänner i Norrköping att åka och hälsa på snart. Från och med nu skall jag se på livet annorlunda och inse hur skört de är. Jag skall se till att få de jag vill ha och de får vara värt allt blod, svett och tårar. Jag skall ta vara på mitt liv, som reklamen. "Livet är inte dom dagarna du levt, utan dom dagarna du kommer ihåg!"
Tänk er att så här såg mina underbara ut i går.
Så här såg Leo ut för ett halv år sedan.
Så här såg Leia ut för ett år sedan.
Och Leo för 2 år sedan.
Jag och Leo för 1,5 år sedan.
Leia för ett halvår sedan.
Förstår ni, jag snackar ÅR och de känns som allt varit inom loppet av kanske en månad!
