Jag tackar gud för att Jeppa fångade mig när jag föll ihop i tårar på jobbet idag. Känslan är obeskrivlig.
Det är lätt att stå och le och säga precis de saker man "bör" säga. MEN det är tydligen förbannat svårt att leva upp till det och hålla sig till sanningen. Det gör ont i mig, så otroligt ont i mig. Jag visste redan innan hur det skulle bli, just därför var jag tveksam och än en gång fick man det bevisat. Allt kommer falla sig naturligt nu!
Jag vill bara ha hem mina barn nu så jag kan ta hand om dom och ha mina mysiga kvällar med dom i sängen framför en film!
Nu är det färdig lekt med deras känslor och tillit.
