Jag har de senaste dagarna gjort två nya tattoos, den första är dessa två diamanter på handleden som (så klart) symboliserar mina två små diamanter i livet.
Den andra är en cover-up på ett visst namn i nacken, när den är helt klar skall ni även få se den.
Hela storyn hos vår kära tatuerar är jäkligt rolig måste jag säga.
Vi kom dit en solig eftermiddag vid 17 tiden, snackade lite skit, målade lite och bara hade det allmänt chill. Jag började med min i nacken medan Jenny satt och letade upp en hon ville göra. Med lite pauser hit och dit, som bland annat innebar en happy meal och två Mc Feast för oss så fortsatte vi glatt med min på handled under ett konstant ekande av låten "She´s a lady". Låten startade Tim att sjunga när han höll oss sällskap, som efter drygt en timme lämnade oss tre gringos med den äckliga melodin i våra hjärnor, och ja, låten blev som den nya sommarplågan i studion.
När jag hade kört klart mina så var det Jennys tur att lägga sig under nålen. Samtidigt som första strecket drogs blev det mörkt på himlen
Vi körde på glatt, sjungandes och med tron om att orden "Viva le fleur" skulle göra allt så mycket lättare.
Klockan hade blivit straxt innan 22 och helt plötsligt blev det kolsvart och nålen tystnade. Jenny säger lite försiktigt "Vad är det som händer?". Strömavbrott konstaterar vi och går ut för att kolla hur vädret egentligen mår. Det visade sig att Tor var riktigt förbannat och Gud hade tagit begreppet vaskning till en helt ny nivå under v 29. Det blixtrade och åskade om vartannat och regnet vräkte ner. Vi stod ett tag och fascinerades av naturenskrafter under inspelning med mobilen. Filmen blev dryg 6 minuter lång och innehåller riktigt gött tugg och skrik då blixten slår ner så nära att det gör ont i hjärtat, som en lätt tryckvåg. Vi väljer då att gå in för att se på fansakpet och komma på en lösning till hur vi skall kunna köra klart Jennys tattoo. Ett bilbatteri? Vi har ingen bil, Köra Thai style?, vi har ingen lampa. Efter ca 20 minuter inser vi att radarparet Tor och Gud har gett sig fan på att tvätta rent ön så vi åker hem och bestämmer en ny tid morgonen efter. Lite mer än 5 sköna timmar slog vi ihjäl i studion med andra ord.
Väl hemma vid Jenny ser vi att det är översvämning, halva däcken på bilarna ligger under vatten, soptunnor flyter omkring och tanken av hur det ser ut i alla garage gör en lite smått fundersam på vad det egentligen är som händer.
Jag har aldrig sovit under ett sådant mörker så jag inte ens kan se min egen hand framför mitt ansikte eller tvätta av mig sminket och klätt av mig med levande ljus omkring mig. Jag vandrade runt lite som en Lucia med ett ljus i handen innan jag insåg att strömmen inte tänker återvända på någon timme så det skulle inte bli någon skype date, jag ger upp och går och lägger mig.
Och här sitter jag och berättar om lite blixtar och dunder medan Oslo sprängs i bitar. Jag är livrädd för världen, för hur människor agerar och tänker. Det är skrämmande att veta att mina barn skall växa upp i en värld och i ett samhälle utan respekt för andra och utan att någon form av samvete.
Jag vet inte vad jag skall säga om det som håller på att hända mer än att OM gud finns så är det fan på tiden att han gör sitt jobb och alla Miss universum genom tiderna kan sätta igång att önska sig fred på jorden igen.
