Eftersom du inte verkar lyssna på varken mig eller han så får jag väl skriva här, för då tar du ju iaf åt dig! Att du inte lyssnar på mig skiter jag i, men att du inte lyssnar på han och repsekterar honom gör mig arg.
De är du som har ställt till det här, de är ni du och den andra som gör de värre! Om du hade lyssnat från början så kanske de inte hade varit så här nu, men som sagt de blir värre. Om den andra inte lägger sig i allt så fort den personen får en chans att bårka så hade de blivit lättare.
Du ringer och ringer, fast han sagt att han inte vill prata. Och när han väl svara så är de ända du gör att trycka ner honom, berätta hur dåligt ALLA andra mår. Du säger dom saker som du vet biter på honom och som han tar åt sig av. T,ex att ta upp "ungdomarna". Du vill ge honom så dåligt samvete som möjligt. Efter varje gång han pratat med dig så är han arg och irriterad. Han blir helt enkelt svag av dig istället för stark som de borde vara. Han vågar inte säga de han känner till dig för han orkar inte tjafsa, han säger mm, ja nehej, för att du skall vara nöjd. Förstår du inte de?
Lyssna på honom och sätt dig inte över honom och gör de du tycker är bäst, utan följ hans önskan om hur han vill leva SITT liv!
Om de är något du vill säga om de jag skriver nu så ta de med MIG inte med honom, okej!!!
