Min son vägrar att äta och har gjort de i 2 veckor snart. Var vid läkaren med honom i måndags men alla prover var bra så han kan äta. Läkaren trodde att de var hans sätt att visa svartsjuka och ilska mot Leia, att de kom nu efter 9 månader. Jag vet inte vad som tynger min lilla prins men jobbigt är de. Har försökt tvinga honom att äta men de går inte och ingen av oss mår bra av de, har lagat precis de han vill ha men han tar en tugga framkallar sypkänslor och bara skriker. När jag satt med honom vid bordet i över 1 timme häromdagen så grät han bara och sa att han inte vill äta. När han väl försöker äta blir han kallsvettig och får panik.
Dom har sagt på dagis att han tydligen har ätit där både igår och idag.
Igår åt han även när jag var och träna. Men idag när jag var med petade han i sig en halv korvskiva och sa " Tackematen mamma!". Vi skall inte göra någon grej av att han inte äter så de var bara att säga "varsågod älskling!", så sprang han iväg och lekte. Varför vill han inte äta när jag är med?
Läkaren snackade om trotsåldern, Leos sätt att bli sedd, att de var ilska mot mig för att jag "haft" Leia mer pga amning. Jag tycker själv att vi gett Leo jätte mycket tid och oftast tagit honom i första hand om Leia inte varit jätte ledsen just för att han är stört och förstår mer. Läkaren har mycket möjligt rätt men hur skall vi lösa det?
Jo avvakta i 1-2 veckor.
MIN SON FÖRSVINNER, HAN ÄR SKIN OCH BEN!
Men visst vi väntar i 1-2 veckor så han mage tar ännu mer stryk än den redan gjort med alla allergier och skit.
Jag är så trött på sjukvården, vad krävs för att man skall få hjälp? Barn dör hit och dit pga fel diagnoser inom sjukvården och ändå blir de inte bättre. Skall jag binda fast min son i en stol på sjukhuset för att ni skall hjälpa oss.
Nej jag vet han kanske inte är sjuk, men vi behöver hjälp. Han är gnällig, har ont i magen och diarré. Men nej vi väntar i 1-2 veckor?
Leia är också sjuk. Ligger här brevid henne i sängen och vill inte gå här ifrån. Hon hostar så hon kiknar pga sin astma. Förkylningarna sätter sig med en gång på luftvägarna. Har gett henne allt jag får ge henne och puffat henne men de hjälper inte. Hon hostar hela tiden och vaknar och gråter och säger "Ajj!".
Ringer sjukvårdsrådgivningen: Avvakta några dagar så medicinen hinner hjälpa. Ge henne mycket vatten!
Alltså man får väl inte medicin för att de skall hjälpa om några dagar, då kanske man inte behöver hjälp. Hon har ont NU! Jag och hon har knappt sovit dom senaste nätterna, vi är dödströtta och jag vågar inte gå ut med henne. Febern försvinner iaf med Alvedon och hon petar i sig lite mat, mest bröstmjölk dock!
Jag hatar den här känslan som jag bär på nu.
MAKTLÖSHET!
De finns inget jag kan göra för att min son skall börja äta eller min dotter sluta hosta. Jag gör så gott jag kan men det är inte tillräckligt nu. Jag behöver oanade krafter som får mina barn att må bra. Som får mig och min man att orka.
Jag har iaf tagit mig iväg på träningar och promenader dagligen och senast igår fick jag komplimanger för min kropp på gymmet så de känns toppen.
Måste dock köpa nya jeans för dom ramlar av mig. Mina biceps börjar ta form igen och magen är trimmad, nu är de bara benen som måste få sig en ordentlig genomgång.
Kommer nog bli svårt den här veckan, men benhinneinflamation som mördar mig när jag går och sträckning i baksidan så kan de bli svårt att köra ben.
Det är skönt att ha träningen, komma ifrån allt och bara tänka på sig själv. Vara My och inte bara Mamma. Den ger mig den energin och behöver för att ta mig igenom småbarns åren.
Vi mammor vi borde få en VD lön!
