Min son äter, han äter potatis!
Pasta vill han inte ha, har förmodligen ätit sig mätt på det, så vi har en liten HåkanBråkan här hemma med andra ord. Nu är de hans tur att hosta och låta, tror dock han klarat sig hyfsat för jag började puffa honom vid första symptom
Lilltjejen har 4 tänder uppe som är på väg. Jag väntar bara på att skiten skall sätta igång, feber, ont, gråt, skrik och sömnlösa nätter.
Jag har börjat dricka Aloe Vera Juice, förbannat äckligt men super bra. Min mage är redan mycket bättre. De kan jag verkligen rekommendera till er som har krångliga magar och annat smått och gått.
Jag och Leia var ute på vår dagliga runda redan efter vi lämnat Leo vi 9 på dagis, man märker verkligen skillnad på en timme i temperatur. De var jätte kallt, men jag gick mig varm som tur var. Jag förstår inte varför dom inte kan skotta Hälsans stig när så många går där, mycket äldre. De är livsfarligt när de är som nu, tö på dagarna och frost på nätterna.
Jag har glömt att berätta.
Igår var jag förbi fina Bea på kvällen, när hon skjutsade hem mig för att hämta upp sin man såg vi en helt svartklädd kille stå utanför mitt hus. Helt orörlig. Vi körde ett extra varv för att se om han skulle röra sig men icke. Jag sprang in fort som f för jag var livrädd. Ställde mig i fönstret för att se på människan. Jag överdriver inte, bilar töt, folk gick fram med sina hundar, människor stod och stirrade på honom, bilar körde runt runt runt. Han rörde inte en fena, stod och stirrade rakt ner i marken. En gång fick han ett ryck, bara hoppade till och förtsatte att stirra i marken I över 1 timme stod han där, trodde jag. Vilket jag tyckte var sjukt. Fick reda på idag att när Fredde gick hem igår vid 10 stod han redan där. Han hade alltså stått där i 2 TIMMAR.
Jag bad A kasta ett ägg på honom men de ville han inte, han satt bara i soffan helt inne i sitt spel medans jag näst intill hyperventilerad. Jag funderade på att ringa snuten, men vad skulle jag säga "Hej de står en läskig kille här kan ni ta bort honom?", jag fick tom för mig att han var död, att man kunde stå och vara död. Förstår ni hur dåligt jag mådde?
Benny försökte lugna mig på natten och sa att han säkert var en pundare som rökt heroin, tror ni jag blev lugnare?! NEJ! Hur instabil är inte han då? Han berättade att han sätt en kille stå orörlig i 40 min, tycka till och sen springa iväg. Jag är rädd för att mina barn skall växa upp, att inte alltid finnas med dom och skydda dom i den mån jag kan.
De finns så mycket sjuka människor. Jag blir livrädd när Leo går ifrån mig på Konsum, "har någon tagit honom" är de första som slår mig. Í 9:an springer han direkt till BR leksaker, vandrar runt där inne och jag hinner inte med med vagnen bland alla människor. Jag får panik när jag inte ser honom, jag måste ha full koll på vart han är. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om han skulle försvinna pga att jag inte var uppmärksam. Hönsmamma, kanske. Men jag är rädd om mina barn. Jag litar inte på någon annan när de gäller dom. De var jätte jobbigt att lämna Leo på dagis för jag trodde ingen kunde ta hand om honom. Jag tackar gud för att fina Maria fanns där, en riktig trygghet. Nu när han bytt avdelning så tycker jag de är jobbigt igen. När jag märker så väl hur omärksamma dom är, vem som helst skulle kunna gå in och hämta honom känns de som. Dom märker inte när vi går eller när vi kommer. Borde de inte vara lättare att hålla lite koll på dörren när man har med större barn att göra?
Det var så skönt när vi var med familjen Hedvall på stan, barnen vill ner till BR så vi mammor gick snällt med. De kom in en skum man, Mikaela reagerade med en gång. De är första gången jag känt att någon är som jag. Alexander brukar jämt säga att jag är larvig, men jag kommer aldrig sluta.
Jag litar inte på någon annan än mig själv och jag skiter i hur larvig och hönsig jag är. Mina barn är mitt allt och jag kommer göra allt jag kan för att skydda dom mot faror och äckliga människor!
