Min älskade sjukling!
Denna vecka har varit hemsk, vår älskade lilla son har varit så jäkla dålig i scharlakansfeber. Jag kan säga att jag aldrig varit så orolig för honom som nu, totalt dekad
Vi fick bära runt honom i lägenheten och bädda åt honom på golvet där vi var. När han låg på oss och sov så grät han så fort vi rörde oss för han hade så ont i kroppen. Varken åt eller drack på hur många dagar som helst. Och Gävles sjukvård, jag säger bara det. Fy fan!
Nu har han iaf ätit medicin i 5 dagar så han är mycket bättre, men äter ännu dåligt och sover flera timmar på dagarna. Eftersom han är så underbart duktig på att ta sin medicin så har han fått ett jätte stort garage av mormor som han leker i hela tiden. Leia fick en välbehövd åkpåse!Jag har en underbar mamma som kom upp i tisdags och hjälpte mig med barnen när Alexander var iväg, och dom kommer även upp på torsdag och hjälper oss attvara barnvakt när vi skall på avslutiningfest med laget.
Det är så skönt att ha mamma och pappa som vi vet ställer upp i alla lägen och som barnen trivs så bra med. Lilleman ville tom åka med till Moffa och Kommen så vi får se om han får följa med ner nästa vecka.
Det är så skönt att säsongen är slut på Söndag, nu är mannen verkligen slut i kroppen och allmänt. Det kommer ett efterlängtat uppbehåll som förhoppningsvis innebär, resa!
För den delen så har min man äntligen fått gjort mål, en underbar känsla. Det var han verkligen värd!
Jag har inte hunnit eller orkat träna på hela veckan, men idag blev det en genomkörare på gymmet. Så skönt. Kul med sällskap oxå, tränade med Johanna en i lagets sambo. Super trevligt!
Skall iväg på Måndag igen och köra skiten ur oss på Skivstång/kondition. Nu sitter jag här och skriver om mina djupa känslor med Lantto och försöker övertala honom om att följa med på ett pass, går inge vidare.
Nu sitter jag och alexander här, framför varsin dator och barnen sover.Vi kör en Shrek och säger "Vad skall vi göra nu?"
-Sova!
