Vi behöver varandra, eller hur?!

Det är bra att sakna för då inser man vad man egentligen har.
Jag älskar dig!

Ensamstående mamma!

All beundran till alla ensamstående mammor ute i världen.
Min man har varit bort på träningsläger i en vecka snart, jag håller på att gå under. Trots att mina föräldrar är här och hjälper mig med ALLT och är hur underbara som helst så är jag helt slut.
Jag hoppas att de är p-pillret jag börjat med som får mig att må så här och att de snart går över. Denna huvudvärk är inte att leka med.

Vi har iaf fått en massa gjort, alla flyttkartonger är borta och jag har fått upp ytterliga 15 svartvita kort på mina änglar på väggen.
Det är jätteskönt att alla verktyg och dylikt börjat försvinna, nu när lilltjejen ställer sig upp mot saker så är de livsfarligt nu.
Leo är superduktig som kommer springande med småsaker, "MAMMA, här Leia kan få i halsen". Så kommer han med något som är likastort som ett Äpple. Han är underbar min lilla kille.

Nej nu måste jag gå och sova innan jag dör!

-kom hem!

Mammagener/hormoner?

Det sägs att vi mammor får mammahormoner/gener för att orka hålla oss vakna så mycket när barnen är bebisar. BULLSHIT!
Om det hade varit så, hur kan de då va att de är jag och mina tjejpolare som är dödstrött dygnet runt och ser hemska ut? Varför orkar killarna leva på som vanligt? Jag tror dom flesta mammor måste lägga sig i tid på kvällarna för att orka med vardagen medans killarna kan sitta uppe halva nätterna och ändå orka upp på morgonen? Jag fattar ingenting, har killarna någon gen som gör dom pigga?
Isf är de ju som skall dra de tyngsta lasset med hem och barn. Vi kvinnor är ju svaga och orkar tydligen ingenting. Jag får kämpa mig fram och tillbax med ungarna till dagis helt genom svettig, medans Alexander slänger upp en på armen och en på axlarna utan problem. Plus att han kan
bära massa matkassar också. Det är felfördelat, de är ju papporna som skall vara hemma med barnen och sköta hemmet. Det är ju skittungt och vem är de som är starkast? Jo männen!
Samma sak med jobb, de borde vara vi kvinnor som sitter på en stol hela dagarna och skriver på datorn och männen som lyfter 80 kilos människor och duschar dom. Dom är ju starkast.

Leia har lärt sig krypa, JÄTTE STOLT. Men fan vilken dålig tajming, kunde hon inte väntat en vecka med premiären så vi hann få bort alla verktyg, slipdamm och liknande? Men de är ju nu de är som mest spännande överallt så de är väl klart hon måste fram nu. I vilket fall så är jag jätte stolt.

Tyvärr tog Noelia åt sig över mitt förra inlägg om det jag skrev om mina vänner vilket jag tycker är jätte tråkigt. Inlägget var skrivet med väldigt mycket ironi men självklart är de så jag känner ibland. Som tex när jag skrev det! Love you vännen!

Igår när målaren var här så hann han med 7 våder kanske, på en hel dag?
Varför, Jo för att han kommer sent, åker tidigt och där emellan åker på massa extra jobb. Plus att de kommer hit andra från samma företag och står och snackar skit. I MITT VARDAGSRUM! Vi bor här, remember? Jag väntar bara på att dom skall komma med sina lunchlådor och ta över mitt kök.
Alexander skulle ta disken igår efter maten, vilket inte blev av för han la Leo, spelade dator, såg vinterspelen i Åre och spelade dator till 02. Jag har gjort de nu, tror ni ens han märker de? Återstår och se! :)

Nej nu vaknar Skrållan!

Ciao.

Jämtställt?

Varnar känsliga läsare!

Jag vill byta kön. Jag vill också vara man. Jag vill också slippa vakna av barnskrik på nätterna. Tänk att bara kunna sova sig igenom de där illtjuten. Jag vill också slippa se dammråttorna och skitiga toaletter och grusiga golv. Jag vill också kunna komma hem och kasta av mig skorna och inte märka att de knastrar under strumporna när man går.

Dom skulle ju kunna tjäna mycket pengar på kurser som t,ex: Så här sover du som en medvetslös på natten.

(Vänta jag skall bara gå upp en level till)

Man kan ju börja undra vad killar ser eftersom dom inte ser grusiga golv,bruna ränder i toaletten, att toarullen är slut, att glödlamporna måste bytas, att fönstrarna är skitiga, att köksluckorna måste torkas, att ny tvätttid måste bokas, att barnen har skitiga kläder eller att bordet måste torkas.

Vad ser de egentligen?

Snoppen? Datorn? Tv-spelet? Tvn?

Om man skall få sova EN natt utan att behöva ta barnen så måste man säkert ringa från de andra rummet till deras mobil, för då vaknar dom garanterat. Men av att barnet ligger och skriker brevid märker dom inte. Dom vaknar ju av alarmet på mobilenpå morgonen som inte ens kommer halvvägs till samma ljudnivå som barnens skrik.

Det är som pastorn i knutby.

(Vänta jag lovade att jag skulle hjälpa honom med det här)

Pastorns båda fruar dog inom loppet av ett par år. Familjens barnflicka tog sig in till familjen nattetid och sköt frugan.

Pastorn låg och sov i rummet brevid men vaknade inte av smällen, trots oljudets decibel nästan var samma som ljudet av en rivstartande motorcykel. Men sen ringde grannen på pastorns mobil och JA då vaknade han.

JA han fick livstids !

Jag är så trött, dödstrött är jag. Leia har varit sjuk alltför länge nu. Världens jävla hosta, feber och snorrig. Vilket är samma sak som nästan ingen sömn för min del. Varit vid läkare 4 ggr med henne, "allt låter bra", "proverna är inte SÅ höga". Nej fine men hon är as dålig och behöver hjälpa. Jag behöver hjälp för att ta mig levende ur den här läskiga "dagisvirus" perioden.

Ringde och var arg, DÅ efter 2 månader fick jag en tid till Barnmottagningen på sjukhuset. Som jag trodde, förkylningsastma, precis som sin bror och inga hostmediciner hjälper. Har nu puffat henne i 3 dagar och hon är mycket bättre. Det fanns visst NÅGOT som hjälpte.? Det lät inte så bra iaf. Nu när hon äntligen är bättre, inte bra men bättre vad händer då?

( Vänta jag är snart klar, 10 min.= 1 timmar)

Jo Leo blir dålig. Började puffa honom vid första symptom så han är inte jätte sjuk, men han är självklart hängig och grinig.

Kan man bara lägga sig på golvet och gråta och slå som ett trotsigt barn nu?

NEJ jag måste fortsätta trots att de känns som jag skall svimma så fort jag reser mig. Utmaning kallas det.

Jag har även ammat som en ko nu när hon varit sjuk för hon inte velat äta och bröstmjölk är ju bra för immunförsvaret. Hon har tömt mig på vätska och JA jag glömmer bort att både äta och dricka i allt. Mitt eget fel? Mycket möjligt men det är inte sig själv man tänker på i första hand.

I all den här skiten så håller vi på att flytta in, dom är här och spaklar, slipar och tapetserar. Vilket innebär kaos, både i lägenheten och inombords. Inre oro, inre stress. Att inte bli klar, att allt känns skitigt och att mina änglar skall behöva bo i det här.

I dag kommer dom och börjar med vardagsrummet, vilket innebär att allt måste flyttas och plockas bort.

(Vänta jag är klar snart sa jag)

Han ringde nyss och sa att han blev försenad pga vattenläcka, SJÄLVKLART!

Dra ut på det bara, för vi bor ju inte här, vi har ju inte två små barn som leker bland verktyg, slipdamm, lim och kartonger.

Har vi TUR så blir dom klara den här veckan.

Igår var de match, Alexander skulle inte vara med pga sin fotskada men han ville ändå åka med till sthlm och se matchen. Jag VILL sova, jag VILL bara kunna sitta och slappa i soffan framför datorn en hel dag. Men NEJ så blev det inte. Leia var jätte pigg och ville leka hela tiden, blev då arg när jag inte lekte med henne. Leo var hängig och trött. Efter mycket krångel somnade Leia, efter en timme somnade även Leo på soffan. ÄNTLIGEN tänkte jag och gick in och la mig i sängen, hann jag in i sovrummet? Minns inte, men Leia vaknade iaf. Då kände jag mig svimfärdig, blev helt kallsvettig och mådde så illa så jag låg på golvet inne i badrummet med henne lekande utanför dörren. Klockan var runt 17 och jag visste att Leo skulle bli väckt av henne och vara hungrig. Det var bara att pallra sig upp, fram med en hink och en stol. Sittande i köket med hinken i famnen och maten på spisen gjorde jag mitt bästa för att inte kräkas. När maten väl var klar försökte jag peta i mig lite. Kom då på att jag bara hade ätit frukost och att de kanske var orsaken till mitt tillstånd. Barnen fick mat och min älskade vän Mirjam kom och hjälpte mig med barnen. Jag lyckades bada dom och få i dom mat sen dog jag på soffan.

(Kan du sluta gnälla?)

Trotts att jag mådde skit fick jag inte sova i natt, Alexander sov inne vid Leo pga att jag smittade så jag fick ta Leia i natt IGEN.

Hon vaknade vid 8 i morse och skulle inte somna om vilket jag ville. Det var bara att gå upp, fixa frukost, välling och gröt till barnen. Alexander gick in i duschen?!

Vissa av mina vänner tycker förmodligen att jag har blivit så tråkig, är så inne i barnen och min mamma roll. Ja det är jag, hur skall de annars gå till? Hur skall vi annars få en fungerande vardag?

För dom är oftast att göra något kul eller umgås, gå på krogen eller festa. Vilket jag inte har någon lust med. Tråkig? Nej sten trött, ALLTID. Dom få gånger jag inte har barnen så vill jag inte vara uppe hela nätterna eller fest och må skit dagen efter samtidigt som jag skall ta hand om barnen. Då vill JAG se en film, ta de lugnt Slappa i soffan.

Jag blir så arg på mina vänner som gnäller över att deras barn sov mellan 20.00 och 06.00 och inte ville somna om när hon/han vaknade vid halv 7. Jag är inget mattesnille men jag kan räkna ut att de (om man vill) är 10 timmars sömn. 10 TIMMAR vet ni hur mycket det är?

Sluta att gnäll när ni har varannan natt eller när barnen sover som drogade i 10 timmar. Mina barn vaknar varje natt, Leia minst 5 ggr och Leo iaf 1.

(Men va fan, ge dig nu!)

DET ÄR JAG SOM FÖRTJÄNAR EN VD-LÖN!

Stölden från min brors grav.

Den här veckan har varit väldigt tung för min familj.
Läs själva.

Och tack vare en underbar person vid namn Fredrik så gick mina föräldrar tillbax kransarna vid min brors grav.
Läs här.

Jag kan inte med ord förklara hatet jag känner mot den person som ligger bakom stölden.
Jag förstår inte hur han kunde göra så, vad var tanken?
En häftig grej? Något att gå och skryta om?
" Titta vad jag snodde på en KYRKOGÅRD, coolt va?"
Det är inte direkt så att han skulle kunna tjäna pengar på dom, sälja dom vidare.
Nej jag tror nog ingen mer än han ser någon form av normalt beteende i det han gjort.
För honom var värdet noll kr i kransarna, för oss var de mer värt än pengar.
Jag hoppas att han inte kommer behöva gå till sina syskons eller föräldrars grav och upptäcka samma sak.

19 Januari 2010

Det tog 19 dagar in på det nya året innan första inlägget kom upp här.
Jag har saker upp över huvudet så den stunden jag sitter ner på dagarna är nästan bara när jag ger Leia mat.
Jag tar hand om mina älsklingar, försöker få mannen glad efter allt slit på träningarna, packar inför flytten och tränar.
De låter kanske inte mycket men jag känner en inre stress hela tiden som får mig att vilja kräkas.
Det ordnar sig alltid, är mitt motto och så även nu.

Vad har hänt sen senast då?
Vi hade de super på Gotland för första gången på jag vet inte när.
Leo har haft sin första magsjuka, nyårsnatten började det.
Leo har även börjat på stora avdelningen på dagis och de går galant.
Leia har fått sin första tand och försöker sig på att krypa.
Leia "pratar" hela nätterna så jag och hon sover för de mesta själv.
Alexander tränar för fullt och kämpar på här hemma med oss.
Alexander åker på träningsläger samma dag som vi får börja flytta in.
Jag känner att jag kommit i gång med träning ordentligt vilket är super skönt.
Jag känner mig just nu mer död än levande, en bebis som använder mig som levande napp hela nätterna, en son som är påväg in i 3års fasen, en man som bara är allmänt nere.
Det har varit runt 25 minus här hemma.
Just nu räcker jag helt enkelt inte till.

Saknar min kära vän Najalla och hennes familj på Gotland otroligt mycket. Hoppas hon får upp lite bilder sen vi var där snart så jag kan se tillbax och minnas.

Återgå till vardagen...

Dåligt samvete!

Efter jag fått mina två underbara barn så har jag börjat sett på livet annorlunda.

Dagarna bara springer iväg så man måste verkligen ta vara på dagarna, göra det man själv tycker känns rätt och vara mot andra som man själv vill att folk skall vara mot en. Låter kanske fånigt, men jag anser att man borde tänka en och två gånger.

Det är inte lätt att känna att man räcker till, man skall vara en bra mamma, sexig fru och lyssnande vän. Det är närmar aldrig än ofta som jag känner att alla kategorier stämmer, nästan all tid och ork går till att vara en bra mamma. Men jag har insett att hur mycket man än anstränger sig och försöker så kommer man alltid får leva med de dåliga samvetet. Jag känner ofta dåligsamvete för mina barn, jag vet att jag är en bra mamma och att dom mår bra och är lyckliga, men ändå så vill man vara lite extra, orka lite mer.

När man väl känner att man är de där lilla extra för sina barn så vet man att ens kärlek inte får de som han vill ha. Inte samma närhet, ömhet och uppmärksamhet. Men samtidigt kan jag tycka att ens kärlek "får ta" det ifrån en, när man är uppe i något så är det svårt att stanna upp och märka av hur man agerar

Det är helt enkelt inte lätt att ha familj, underbart men inte enkelt.

Rollen som mamma (jag använder det ordet eftersom jag är mamma, förmodligen likadant för pappor) innebär att ständigt vara uppmärksam, iaf i småbarns åldern, man skall finnas, ge stöd, tillrättavisa och visa respekt och kärlek. Jag tycker att alla föräldrar båda till stora och små barn borde stanna upp och tänka efter på/om och på vilka sätt dom visar sina barn respekt Är det så att bara för att man är äldst vet man alltid bäst? Jag anser att det inte är så. T,ex tog man körkort för 30 år sedan så innebär det inte att man är bättre bilförare än en som tog körkort för 2 år sedan. Allt ändras, lagar, regler, matvanor, vad man inte kan äta när man ammar, vad man inte kan ge sina småbarn ALLT. När t,ex Leo blir tonåring vill jag att han skall känna att han kan komma till oss vad det än gäller, att vi visat honom den respekt som vi vill att han visar oss. Om han motförmodan skulle komma som 16åring och druckit alkohol så vill jag att han skall känna att han kan ringa efter oss istället för att inte våga och istället irra runt på stan eller på någon fest. Jag kommer självklart förklara varför man inte skall dricka alkohol, andvända droger osv istället för att bara säga "Du får inte...". Jag tror att det snacket enbart kommer leda till att det blir spännande för att man inte får, man vill provocera lite i den åldern

När Leia kommer och är gravid kommer jag älska att höra om hur allt är då, vad man får äta och inte när man är gravid eller ammar, vad och när bebisarna skall börja äta. Jag kommer berätta om hur det var när jag väntade dom och fascineras med henne om hur utvecklingen går framåt och hur man motverkar olika sjukdomar och allergier. Jag tror inte att allt blir bättre med åren men jag tror att mycket ändras till de positiva

Jag tror även att jag och Alexander är och kommer vara bättre föräldrar än någon som skaffar barn när dom är 40-45 år. Det var inte lika länge sedan vi var unga och gjorde "dumma" saker. Vi är ännu unga och orkar leka med våra barn på ett annat sätt, hitta på mer och göra saker tillsammans.

Vi har själva alla gjort misstag och gjort saker man inte borde, men har vi inte också lärt oss mycket av det?

Jag är inte fel fri, jag har inte varit guds bästa barn eller alltid lyssnat på mina föräldrar. Hur skall jag då kunna begära att mina barn skallgöra de?!

Nej det kan jag inte, men jag tror att nyckeln till en bra relation med sina barn är respekt!

Jag ser med glädje fram emot tills mina underbara kommer till mig och berättar saker jag inte vet, lär mig nya saker om hur allt är då.

Med respekt skall jag vinna respekt!

Klackarna i taket!

Ikväll smäller det, My skall på krogen!

Jag skulle vara hetast på stället enligt Najalla, själv känner jag mig bara som en tjock gris. Men men...

Middag med underbara sen utgång, inte min grej men ibland får man offra sig för att inte bli en tråkig människa utan vänner.

Vi kommer iaf spela med vilda gester tills vi dör av skratt (vilket nästan hände sist).

Kul kommer vi iaf ha, ingen skall få förstöra den här kvällen. INGEN!

Vi känns starkar än någonsin så jag vet att ingen kommer lyckas...

Let´s go!

Äntligen har den kommit!

Igår vaknade vi och såg att det låg lite lite snö på marken, vilket gjorde oss överlyckliga. Åt frukost och klädde på oss massa kläder. Spelade hockey, lekte på lekplatsen och gjorde ivriga försöka att skapa snöänglar. När vi sen vaknade idag och såg att det var massa snö ut var lyckan större, vi kastade på oss kläderna än en gång och sprang ut. Gjorde en snögubbe som är större än mig, en snölykta, lekte i pulkabaken och hade snöbollskrig.

När det gäller vintern kommer jag aldrig växa upp. Det är någon speciellt med snön helt enkelt!

Tiden på Gotland går, vi spenderar den mycket med Najalla, Simon och lilla Liam. Underbara människor som får oss att må bra. Vi har haft spelkväll, paradise hotel kväll och bara hänga kvällar. Igår var jag även med min man och körde styrka vid Stillman, vilket skall köras om på Torsdag. Toppen!

Vår kära vän Amo kommer och hälsar på oss på Torsdag vilket vi verkligen ser fram emot. Då blir det BodaBorg och Laserdome, tummen upp på det!

Mitt liv leker helt enkelt och jag mår oförskämt jävla bra just nu!

Skriv på snälla ni!

Jag fick ett mail angående dom mördade barnen i Arboga, jag googlade då för att se och namninsamlningen gett något resultat. Då hittade jag det här.

Skriv på och gör en god sak!!