Det tog 19 dagar in på det nya året innan första inlägget kom upp här.
Jag har saker upp över huvudet så den stunden jag sitter ner på dagarna är nästan bara när jag ger Leia mat.
Jag tar hand om mina älsklingar, försöker få mannen glad efter allt slit på träningarna, packar inför flytten och tränar.
De låter kanske inte mycket men jag känner en inre stress hela tiden som får mig att vilja kräkas.
Det ordnar sig alltid, är mitt motto och så även nu.
Vad har hänt sen senast då?
Vi hade de super på Gotland för första gången på jag vet inte när.
Leo har haft sin första magsjuka, nyårsnatten började det.
Leo har även börjat på stora avdelningen på dagis och de går galant.
Leia har fått sin första tand och försöker sig på att krypa.
Leia "pratar" hela nätterna så jag och hon sover för de mesta själv.
Alexander tränar för fullt och kämpar på här hemma med oss.
Alexander åker på träningsläger samma dag som vi får börja flytta in.
Jag känner att jag kommit i gång med träning ordentligt vilket är super skönt.
Jag känner mig just nu mer död än levande, en bebis som använder mig som levande napp hela nätterna, en son som är påväg in i 3års fasen, en man som bara är allmänt nere.
Det har varit runt 25 minus här hemma.
Just nu räcker jag helt enkelt inte till.
Saknar min kära vän Najalla och hennes familj på Gotland otroligt mycket. Hoppas hon får upp lite bilder sen vi var där snart så jag kan se tillbax och minnas.
Återgå till vardagen...
