Jag kan skriva under på denna text.
Jag vet inte hur många gånger jag behövt försvara att jag inte dricker alkohol. Att andra väljer att dricka är inget jag bryr mig om eller har något emot så länge inte mina barn tar illa vid sig/är närvarande. För mig är det ett aktivt val som jag trivs med, där jag inte känner att jag försummar något. Men ANDRA har obegripliga problem med att jag tackar nej eller är nykter på en fest. "Men en öl kan du väl ta?", "va lite social, ett glas vin skadar väl inte?" eller "fan va tråkig du är då!". Nej ett glas vin eller en öl skadar med all sannolikhet inte (just mig), men jag mår varken bättre, känner mig modigare eller blir lugnare av alkohol. Många kallar det tråkig och att jag har kontrollbehov, jag kallar det mitt val. Jag vill inte riskera att inte kunna ta mig till sjukvården om barnen skulle bli sjuka eller att mina barn skall minnas alkohol från sin barndom. Då tänker ni säkert "Du är medveten om att det finns taxi/ambulans?". JA det vet jag och jag vet också att det högst troligt skulle finnas skjuts att få om det krisar. Men JAG vill inte komma ner på sjukhuset med mina barn och lukta alkohol eller riskera att inte kunna ta mig dit jag/dom vill.
Jag har inga dåliga minnen av alkohol från min barndom eller har blivit så redlös full att jag inte vetat varken ut eller in. Men jag kan inte se hur det kan vara mer socialt att dricka vid en middag eller att det finns någon oskriven lag på "fest=alkohol". Samma sak med att alkohol skulle göra att man varvar ner bättre(?). Hört talas om örtte, badkar, en bok, en promenad, sex, ja you name it?
För mig är det ett gäng dåliga bortförklaringar och skumma sociala regler.
Summa summarum : Jag skiter i om du dricker så länge inte mina barn, jag eller någon annan kommer till skada av det. På samma sätt borde du skita i om jag tackar nej och är nykter. Dock anser jag att under högtider borde inte alkohol vara så självskrivet utan istället ge barnen den platsen.
Ge barnen en vit jul.
Kram M.
