Leia Aurora!
Nu skall jag ta mig lite tid att skriva här.
Jag skulle som sagt blivit igångsatt förra måndagen men när vi kom in så tyckte dom att vi skulle vänta en vecka till för det var inte tillräckligt "moget". Tre timmar senare fick jag riktiga värkar och tre timmar efter det så åkte vi in. Då hade jag öppnat mig ännu mer och förlossningen hade startat, så det var bara att gå in på ett förlossningsrum och göra sig redo. Värkarbetet var bra den här gången men eftersom vattnet inte gick och det inte skulle dra ut för mycket så tiden så tog dom hål på vattnet och gav mig värkstimulerande dropp. Vilket är fruktansvärt, värkarna man har själv räcker gott och väl när det gäller smärta, att sen få fler och kraftigare värkar är inte alls kul. Efter några timmar så kände jag att hon var på gång att komma så då fick Alexander ringa på klockan. Och mycket riktigt hon var på väg ut! Allt som allt tog 10 timmar vilket var skönt med tanke på tiden med Leo. Men smärtan och känslan att få föda ett barn är något man inte kan fatta om man inte gjort det innan. Jag var inställd på att de skulle göra förbannat ont, men att det gör så jävla ont som de gör trodde jag inte!
Leia föddes klockan 01.11 för en vecka sedan i natt och vägde 3612g och var 53 cm lång. En frisk lite tjej!
På dagen så kom hennes bror med en nalle till henne och vi åkte hem, eftersom Leo var hemma och hon mådde bra så kände jag att jag bara ville hem till honom.
Storebror älskar sin lilla syster, han springer fram och pussar och gosar med henne. Frågar efter henne när han inte ser henne och är väldigt noggrann med att berätta för alla att hon är liten. En perfekt storebror med andra ord. Han är så duktig och snäll, fixar och ordnar!
Jag har med andra ord världens underbaraste små barn, som ger en glädje och skratt dagligen!
Det känns underbart att kunna säga barnen, det var underbart att säga min son oxå. Men med barnen så känns det bra för då vet man att man har två och att Leo inte är själv med oss. Om 2 år så kommer dom förhoppningsvis ha jätte kul tillsammans. Om 18 år så kommer dom förmodligen träffas på krogen, en överbeskyddande storebror som hamnar i bråk med killarna som hänger efter henne. En arg lillasyster som raggar på dom killar hon vet att storebror inte gillar enbart för att jävlas.
Att ha två små änglar är en sån känsla som jag inte kan beskriva med ord. Att ha hennes lillakropp i famnen, känna lukten av bebis igen och bara förundras hur hon skapats och växt i mig. Att ha hans lillkropp uppkrupen i famnen och känna hans underbara doft. Mysa med honom och bara krama honom hårt! Det finns inget bättre än barn! Inget!
Att sen få den kärleken jag får från Alexander på samma gång, när man bara känner sig ful och oattraktiv är underbart. Att höra hur mycket han älskar mig och verkligen tar hand om mig är något så stort. Jag är helt enkelt världens lyckligaste nu och den här gången skall ingen ta det ifrån mig, Alexander sa senast idag att nu kommer det verkligen bara vara vi, VÅR familj och ingen annan!
Nej nu skall jag hugga in på Äppelpajen som mannen bakade igår och mysa ner mig i hans famn framför en grym film: Inside man!
