Vi vet!

Respektlöshet!

Det enda man får höra när man försöker föra en konvercation är hur patetisk, dum i huvudet och värdelös man är.
Att man aldrig har haft ett jobb och den hånfull frågan "Ja men hur mycket pengar har du på ditt konto, jag har ju så jag klarar mig". Och sen det där hånskrattet som jämt funnits där och som jag bett honom miljoner gånger att lägga av med. Han berättat att han skiter fullständigt hur jag mår och att han skall göra mitt liv till ett helvete. Som det inte redan varit det till och från i 5 års tid.
"Du borde byta lakan, för jag hade inte velat sova i dom om jag var du!", och sen hånskrattet.
Jag förstår inte hur personer som hör det han säger kan tycka att det är ett nomalt beteende, hur man inte kan vilja se att han pratar med mamman till sina barn, som han dessutom är gift med och levt med i 5 år.

Det som gör och gjorde mest ont var orden "det är det enda bra du någonsin gjort!", angående barnen.

Nej jag har inte jobbat pga att han har haft sin fotboll, jag har varit gravid och mammaledig större delen av tiden. Vi har flyttat runt och anpassat oss efter hans karriär.

Men detta är tydligen "Tacken" man får för allt man gjort, offrat och förlåtit genom åren.

Det är förbannat lätt att blunda för sina egna fel och brister.

Tack, igen!

Jag kan inte beskriva hur mycket era mail, kommentarer, sms och samtal ger mig massa ny styrka. Jag är så glad att det finns sånna som er där ute, som vågar visa uppskattning, beröm och kärlek.

Det ramlar in en massa varje dag samt jättemånga vännerförfrågningar på Facebook. Jag hinner inte med att svara på allt, men jag gör så gott jag kan. Era ord små som stora ger mig hela tiden en knuff åt rätt håll. När jag håller på att falla känner jag hela tiden att ni vill fånga mig. Det är mer än man kan begära av någon "utomstående" och det gör ni helt spontant för mig.

Ni bevisar för mig att det finns goda människor i världen, som tänker på andra och inte alltid sätter sig själv i första rum.

Jag är jätte tacksam för att jag har er och för att ni puschar på mig så fort ni märker att jag är påväg åt fel håll.

Det var en kvinna ifrån någon liten håla i Skåne som ringde mig idag, jag blev helt chockad att en i den åldern läste min blogg och uppskattade mig så pass mycket att hon ville att jag skulle börja jobba för henne. Jag är tacksam och glad för din omtanke och fina ord.

Såg även att en annan tjej bloggat om mig idag, här! Tack snälla snälla du!

Mitt budskap är egentligen bara ett stort jäkla TACK för allt ni gör för mig och barnen!

Ja jag kommer sakna Helsingborg som många frågat om, det är en speciell stad av det lilla jag hann uppleva! Men vem vet, jag och barnen kanske köper ett sommar hus där nere en vacker dag!

Helsingborg!

Imorgon återvänder jag till Helsingborg och till vårt hus för att hämta min och barnens saker.
Det känns jävligt skumt och jobbigt. När jag åkte där ifrån var vi glada, längtade efter att komma hem igen och såg fram emot en vår och sommar i vårt nya hus. Vardagsrummet nere hade vi precis blivit klara med, gardinerna satt jag upp bara någon dag innan vi åkte åt olika håll i världen.
Nu har det varit några andra damer där och bor en ny där. Bland mina och barnens saker?
Det skall bli skönt att få hem det, samtidigt som jag bara kommer vilja kräkas när jag går in där.
Men det är något jag måste göra och det kommer nog vara skönt när det är gjort och vi gjort upp med huset.
Jag kommer väl säkert få åka ner en gång till för att hämta mer saker när allt är klart.
Kanske kunna åka ner för att se någon match med barnen om vi får en fungerande relation tills dess. Tvivlar starkt men man kan ju hoppas för barnens skull.

Jag vet att detta inte kommer vara sista gången, detta har varit likadant långt innan mig och jag är inte slutet. Det blir för många krossade hjärtan och ledsna ögon.
Alla ord som träffar precis rätt, som får en att känna sig som den enda, som den bästa och finaste. Alla går vi på det, alla köper vi det men vi går inte in på djupet, vi lyssnar inte på vad som sägs för vi vill inte veta. Vi ser ju inte det. Vi ser ju en helt annan, en underbar människa som får en att känna det där extra. Men en dag står man där och känner sig totalt grund lurad.


Jag är övertygad om att jag kommer må så mycket bättre och känna ett inre lugn utan oron för att hela tiden veta att det finns någon annan i bilden.
Men samtidigt är jag säker på att jag behöver hjälp för att ta mig dit, jag behöver svar. Så många svar!




"Han är inte min framtid, men han skulle bli pappa till mina barn!"

Ibland och för många fall nu för tiden så är det just så!

Piss Ö!

Min kära far tappade min mobil i stengolvet i tvättstugan så nu mera är skärmen ett krossat glas.

Förbannat roligt med tanke på att den här jävla ön inte har en 3 butik eller någon återförsäljare till 3..........

Arg dotter hoppas att det i alla fall går att komma åt alla bilder på mina kära barn.

Toma ord?

Tvätta och tvätta!

Som jag skrev igår så har jag sovit oförskämt bra i natt. Vaknade dock vid 7 av att sängen var kall och tom men en lurvig katt, hade som vanligt krupit upp till mig. Vi myset ner oss under täcket igen och sov vidare. Kl 11 vaknade jag av att katten tydligen var hungrig, men jag vågade inte ge den något att äta eftersom den lever på en skum jävla diet.

Nu sitter jag hemma i soffan och väntar på att gå bort till tvättstugan och göra lite nytta.
Jag vill även ut och gå, det är superskönt väder och jag känner att det är ungefär vad min kropp klarar av idag. Skall se om jag lyckas lura med mig någon eller om det blir min kära vän Ipoden och gammal värdelös musik.

Jag längtar så tills snön försvinner, så man kan grilla ute, äta ute, spela kubb, leka i gräset, sitta i solen, ligga på stranden, hoppa studsmatta, spela brännboll, gå längst havet, äta glass och sitta och lyssna på en viss person som spelar och sjunger samtidigt som solen sakta går ner.
Detta kommer bli en underbar vår och sommar, det är jag säker på!

Tvättstugan var det ja...

Krullis Cup!

Vaknade i morse och insåg att jag försovit mig till mina brorsbarns fotbollsmatcher, mamma och pappa hade åkt så det var bara att dra på sig löparskorna och springa.

Dom var jätteduktiga, som vanligt!

Jeppsson mötte upp mig där och vi inväntade Älsk för att åka och käka lunch. Idag blev det en lunch på Form. Jätte mysigt och fint ställe.

Klanen drog vidare till försäkringskassan och sen en sväng på stan.

Kvällen avslutades med ett träningspass. Vi var ett taggat gäng som klev innanför friskis dörrar.

Vidare hem för att käka och duscha, sen ut till Najalla för att se på BB och nu sitter jag vid O´s dator som är helt fucked up.

Väntar på att han skall komma ut ur duschen så vi kan se en film och sova!

Hoppas ni har haft en bra dag och att ni kommer sova gott ikväll för det kommer garanterat jag.

God natt!

"Finn lyckan i dina barn. Du har två fantastiska barn. Hade jag varit i dina kläder hade jag varit lycklig lottat över mina barn. Livet har sina motgångar, har också varit med om en del så förstår din situation men du måste försöka se positivt nu. Dina barn, alla som delar omtanken med dig. Stå på dig. Ber en bön för dig innan jag lägger mig. Du kommer få en ljus framtid, du är en stark kvinna och såna behöver vi i vår värld. Kärlek & Respekt My! Kram J"


En kille skrev detta i ett mail till mig ikväll, jag känner inte honom men har sett honom lite då och då i Helsingborg.
Dem här orden gjorde min kväll och nu kan jag gå och lägga mig och somna gott.

Tack snälla du!

Träningen är min flykt!

Idag sov jag länge eftersom jag vaknade till och från hela natten.

Fina Älsk ringde när jag ännu låg i sängen så vi beslutade oss för att dra iväg till gymmet. Hon ville ha hjälp att gå igenom maskiner och övningar så jag slängde i mig frukost och följde glatt med. Vi tränade i drygt 2,5 timmar sen gav vi upp och beslutade oss för att möta upp underbara Najalla för en sen lunch på Kanjanas. Jag fick inte ens i mig en barnportion men gott var det och det var så skönt att sitta med dem två finaste tjejerna i världen. Vi mår alla tre jävligt dåligt just nu, vi behöver varandras närvaro för att veta att vi inte är ensam om att bli sårade och svikna.

Vi beslutade oss för att vi skulle gå på ytterligare att träningspass ikväll, Core-Bosu. Har aldrig varit på det innan, har gått på core-boll och core vilket jag gillat så det här var kanon. Skön träning utan att känna att man vill kräkas av trötthet. Jag hade redan träningsvärk från gårdagenspass men det skall aldrig hindra en från att träna.

Nu har även Najalla köpt ett kort på friskis så i sommar kommer gotland få skåda dom fräschaste mammorna och bruden någonsin. Vi kommer alla tre vara i samma sits i sommar och vi skall ha en underbar och härlig sommar tillsammans utan några krav och press från omvärlden.

Träning har alltid varit en stor del av mitt liv, det är viktigt och skönt att röra på sig. Jag har alltid tränat flera gånger i veckan (undantag under graviditeterna). Det är viktigt för mig att dom jag bryr mig om och har runt om sig rör på sig för jag vet att man får massa energi och mår så mycket bättre. Jag har ofta använt träningen som en flykt från verkligheten När jag gick i skolan så använde jag det som energikälla till att plugga, när jag mått dåligt har jag gått dit för att koppla bort allt och bara fokusera på vad jag gör och när jag mått bra för att jag vet hur kul det är. Just nu är jag där, där jag flyr från det som får mig att må dåligt. På gymmet eller under ett pass är enda gången jag kan släppa alla tankar och alla frågor. Det är en sund flyktväg som inte skadar någon annan.

Jag sårar ingen genom att jag tränar eller beter mig som en respektlös egoist.

Jag pratade med min kära son idag, det var så skönt att höra hans röst och att veta att han inte var ledsen som han sa att han skulle vara hela tiden, sötnosen!
Längtar så efter mina skatter, mina älskade barn. Jag är tom utan dom, inget i världen kan ersätta dom.