Men det skiter jag i för jag är så förbannat trött på dom.
Det är bara jag, jag, jag hela tiden och dom varken hör eller märker det själv.
Hela tiden vänder dom på allt så det blir dom i fokus, hur dom mår, tänker och har gjort.
Allt vrider dom på så man skall tycka synd om dom och att alla klappar dom på huvudet eller stärker dom konstant.
Jag har haft några sådana omkring mig och har tröttnat.
Jag stänger av vilket inte är likt mig men jag orkar inte längre tycka synd om dom eller klappa dom medhårs så dom får sin lilla dos av bekräftelse.
Det är läskigt med dessa människor är att man märker det inte innan man pratar med någon annan om det eller går tillbax och tänker efter på hur det varit eller vad som skrivits.
Är man inte kapabel till att bry sig om andra oavsett hur dåligt man mår eller hur mycket man har i huvudet så är man inte värd min uppmärksamhet eller godhet.
Enkelt och jävligt rättvis.
Fan. Jag hatar när jag är så här arg, allrahelst när det är människor som jag verkligen inte vill vara/bli arg på.
- Posted using BlogPress from my iPhone
