Rensa huvudet!

När det är för mycket som snurrar har jag lärt mig precis vad jag skall göra.
På med solglasögonen, på med easy tone skorna, in med hörlurarna, sätta på Spotify, söka på Melissa Horn, trycka på första låten och sen bara gå och gå och gå....
Efter 30 minuter har man gått från grå och deppig, till att stråla av livsglädje!
Underbara kvinna, underbara sol, underbara Gotland!

Min glädjespridare!

Jag ber för allt att du följer med oss ikväll. Din energi behövs, din kärlek och dina härliga dancemoves.
Vi kommer få en sjukt bra kväll.....
Vi vill ha med dig.

Älskar dig min underbara vän!

Gammal kärlek!

Förra veckan fick jag ett sms av en tjej som nu är kompis med min brorsson. Alltså en 95 tjej som går i samma högstadie som jag gick på. Samma dag hade hon fått en ny NO-bok, när hon slog upp den hittade hon denna text.
Tänk vad världen är liten (igen). Vad är oddsen att detta ännu står kvar och att just hon fick boken.
Jag och Sebbe är jättebra kompisar än idag, när jag och barnen ännu bodde i HSB så var det han och hans tjej vi umgicks med nästan dagligen. Vi hade så jäkla kul och mysigt ihop, grillade, såg film och hade spelkvällar. Vi hade garanterat fått en underbar sommar ihop där nere, men nu siktar vi på en grym sommar på ön istället.
Sebbe är saknad och jag och barnen saknar honom. Han brukar slänga iväg ett sms till barnen där det står att han saknar dem. Leo blir så glad varje gång och skickar tillbax till honom.

Så Sofie och Sebbe kom ner till oss nu, ni är för långt borta för massa häng, skitsnack och skratt!

Du kallar mig bitter?

Det är några som är här inne och är nyfikna som stör sig enormt på vad och att jag skriver.
Jag förstår varför ni kommer in hit dagligen. Människan tycker om att hitta fel och brister hos andra. Kunna gömma sig under "Anonym" och bakom en skärm när man slänger ur sig både det ena och det andra. Det är lättare att ge kritik än beröm. Ser man en person med en snygg jacka på stan säger man förmodligen ingeting till polaren man går med, men ser man en person med en ful jacka på stan så slänger man garanterat ur sig det.
Detta är en sida som ni själva väljer att gå in och läsa på, varför gör ni det om ni inte gillar det ni läser?
Varför tycker vi att det är så kul att sparka på någon som redan ligger?
För att vi älskar det, vi älskar att se andra misslyckas och må dåligt. Statistiken ökar, både på gott och ont tror jag.
Jag är ändå förvånad av hur många utav er som mailat mig och vågar visa vilka ni är. Det är ni som är öppna som betyder något. Ni andra, er som jag inte publicerar eller lägger energi på det är ni som är bittra!
Det är ni som lägger er energi på att skriva en sur kommentar, lägg er energi på sånt som gör er glada.
Jag skriver öppet här för att jag mår bra av det av dom enkla anledningarna att jag vet att jag hjälpt andra i liknande situationer och att jag visat andra att man klarar allt, vi är starkare än vad vi tror.
Det kan självklart vara jobbigt för vissa anhöriga att läsa det jag skriver, men samtidigt är det kanske dax att öppna ögonen lite. Jag får så mycket positiv kritik av vissa här så det förgyller mina dagar. Jag mår inte bättre av att folk skriver massa skit om A, den enda som kan påverka mina känslor och tankar runt detta är jag själv. Men jag anser att folk har rätt att få veta vad som döljer sig bakom det fina skalet, att bara för att man är ett namn och har det relativt bra ställt betyder det inte att man kan köpa allt i världen. Inte sånt som är äkta!

Några påstår även att jag är ute efter pengarna och att jag levt på hans pengar. Jag har levt på hans pengar, det kan jag inte säga något om men vi har även levt mycket på mina föräldrars pengar då våra inte räckt. Jag har fått bett att låna hans kort eller att han skall följa med och handla varje gång jag skall handla mat, tamponger, medicin eller kläder till barnen. Han har ofta sagt åt mig att unna mig något själv, köpa något till mig själv och inte bara till barnen. För mig räcker det, jag och han vet hur jag levt. Hade jag varit ute efter pengarna hade jag väl inte valt att lämna honom nu när han förmodligen kommer flytta och kunna tjäna bra med pengar. Nu om någon gång hade jag väl valt att stanna kvar. Men jag valde att gå, jag tackade för mig och förklarade att jag förtjänade bättre. Ett värdigt liv, med kärlek, ärlighet och respekt!

Jobb, jag nej jag har inte jobbat under dem här åren. Jag arbetade när vi skulle flytta till Solna, men fick sjukskriva mig och sen sluta pga min graviditet med Leo. Jag var sängliggande i nästan 4 månader. Sen när vi kom upp till solna var allt nytt, jag var långt gången och vi höll på med boende. När vi flyttade till Gävle och Leo blev så stor att det var dax för dagis och jag äntligen skulle få chansen till att arbeta blev jag gravid med Leia. Samma visa igen, sängen i 4 månader. Leo fick tom gå full tid på dagis pga att jag inte kunde ta mig ur sängen. När jag blev lite piggare hamnade jag och A här vi är idag igen. Jag och Leo bodde på Gotland 6 månader nästan och flyttade hem till Gävle lagom Leia skulle födas.
Sen är man mammaledig minst ett år, det var alltså nu i somras. Då var vi här igen. Jag och barnen var på ön medans han roade sig i Gävle. När Helsingborg kom upp på tapeten skulle det bli en nystart, barnen skulle få dagis, jag jobb och vi skulle få det hur bra som helst.
Vi bodde på hotell och camping i nästan 2 månader innan vi köpte vårt hus. Väl där började vi leta dagis, tillslut fick vi ett och barnen skolades in. Detta var i slutet på september, i ett hus med miljoner saker att göra. Vi bestämde då att vi skulle få ordning hemma, sagt och gjort. Jag plockade ur flyttkartonger och inredde hela dagarna. Det sista vi gjorde var att fixa vardagsrummet nere bara veckan innan vi åkte till Gotland vid jul. Men jag har sökt jobb under tiden. Men som alla vet så växer inte jobb på träd. Att sen få ett jobb där man inte kan jobba vissa kvällar, helger, springa ifrån när det är sponsorgrej eller något annat som kommer upp under en dag är det ganska svårt att bli anställd. Samma sak att anställa någon som kanske flyttar närsomhelt.
Eftersom vi hela tiden varit helt ensamma så är det alltid så att jag måste ta barnen och vara hemma med dom. Inte mig emot, men det är svårt att få en fungerande vardag. Vi hade bestämt nu att jag skulle börja plugga till nagelteknolog efter träningslägrena men vi vet alla hur det blev med det.
Jag älskade att jobba, A berättade ofta hur trött han blev på mig när jag kom hem från jobbet och var helt lyrisk av allt som hänt och alla jag pratat med. Min dröm har inte varit att gå hemma helt jävla ensam med två små barn. Jag har velat vara en egen person, A vet hur ledsen och jobbigt jag tyckt att detta varit så än en gång känner jag inte att jag borde ha dåligt samvete för att jag inte kunnat arbeta.

Jag får ofta frågan om jag tänkt på vad mina barn kommer känna om det jag skriver här när dom blir stora.
När mina barn är så pass stora så dom kan gå in här och läsa (om den ännu är kvar då) så vet dom redan allt detta. Jag kommer aldrig ljuga för dom om varför det blev såhär, samtidigt som jag inte kommer säga att deras pappa inte älskar dom.
Jag kan inte skydda dom från sanningen och jag hoppas att pappan den dagen kan ta sitt ansvar och svara på deras frågor och funderingar.
Varför skall jag spela att spel för att hålla någon fasad uppe, vad är skillnaden på vad jag skriver ni och vad jag gjorde för två år sedan?
Jag har alltid varit ärlig och stått för mina åsikter här på bloggen på gott och ont.
För mig är A pappan till mina barn och har alltid varit, det vet han och det har han alltid varit glad för.
Sen att han slagit igenom nu i höstas har inget med mitt bloggande att göra.

Nu svarade jag på några frågor i alla fall.
Jag säger det igen, jag kanske är bitter, arg och ledsen här på bloggen, men jag står för det.
Ni som gillar att sparka på dom som redan ligger, stör er på min öppna blogg och mig. Sluta läs, jag har inte bett er.
Kontrollera er nyfikenhet.

Stand-up!

Jag älskar verkligen stand-up. Har kollat på en hel del i mina dagar. Nu saknar jag Sebbe, internskämt och skratt tills man gråter.
Herregud va kul det är att se på när man har samma humor som den man ser med!

Alla dessa lögner!

Fick höra i dag att A skulle vara nere på ön för att träffa sina barn, vilket jag även fick bevisat på att han påstår här.
Vilket han inte ens berättade för mig utan tog med Leo. Jag visste ingenting och han berättade ingenting. Jag fick då skicka ett sms och fråga om barnen skulle sova vid honom eller vad som var tanken.
Pga att han inte kunde ge mig information om när var och hur vi skulle göra med barnen fick jag ringa min advokat som i sin tur fick ta kontakt med hans för att han skulle snacka.

Hur fan kan det då vara att han landar med flyget kl 19.00, barnen går och lägger sig vid 20. Dom hade vaknat sent idag och jag skulle hämta dom innan lunch. Vad blir det 3-4 timmars umgänge?
Han skulle först ner för att överraska sin mamma, sen för att gå på möte, sen för att gå på husvisning och sen för att träffa sina barn. Först påstod han att han skulle flyga vid 13 så det var anledningen till att jag var tvungen att hämta dom innan lunch. Sen säger hans syster att han skall åka båten med dom vid 17.
Jag och barnen var inne på stan idag efter jag hämtat dom vid honom. När vi åkte hem 1,5 timme senare möter vi honom och hans bror på parkeringen. Leo frågar då " Varför får inte jag va med pappa?". " Ja du älskling jag har faktiskt ingen aning!". Jag skickar då ett sms till honom och frågar om han inte vill ha barnen innan båten går. Han skulle käka och ringa sen. Nej han har ännu inte ringt.
Om man är ledig i två jävla dar, bryr sig om sina barn och inte träffat dom på flera dagar. Ser man inte till att vara med dom då? Bokar man in möt, säger som första anledning att man skall överraska sin mamma, ljuger om att man skall åka tidigare än vad man skall. Stannar man inte så länge man kan?

Nu får det fan va nog, nu skiter jag i hur mycket vissa anser att jag svartmålar honom hit och dit. Det är han som gör dessa saker, så han lyckas "svartmåla" sig själv jävligt bra!

Fy faan!
Om han går ut i tidningen och leker ansvarsfull pappa tänker jag gå ut och berätta vad fan han egentligen pysslar med!

Mina barn, mitt allt!

Mina barn lever ett väldigt underligt liv och har gjort det enda sedan som föddes. Leo har fått flytta runt en massa pga olika omständigheter och när jag väntade Leia så bodde han och jag på Gotland i 6 månader pga samma anledning som nu. Han behöver en fast punkt, en trygghet och ett nätverk. Jag jobbar för att hitta boende och dagis här på ön där dom har dem flesta runt omkring dom. Men en viss man har bestämt sig att sätta sig emot allt jag säger och gör så det är ingen lätt process. Han kommer ner hit över en dag för att överraska sin mamma, gå på möte, åka på privat husvisning och sist träffa sina barn. Det gör ont i mig att JAG måste fråga om han vill ha barnen, om dom skall sova med honom osv. Varför kan man inte ta sitt ansvar och vara rädd om det man har, istället för att leka bort sina barn och sitt liv?
Jag vet att jag inte borde skriva om sånt här men jag blir galen på alla lögner och arrogans.
Han sa till Leo att han skulle åka hem så därför skulle jag hämta honom. Någon timme senare ser vi han glida runt på stan med sin bror istället för att vara med dom. Det gör ont i en när man hör sin son fråga " Mamma varför får inte vi vara med pappa?". Nej köpa dyra kläder, mobiler, bjuda tjejer till sitt hus och fika upp sina pengar går bra. Men se till att sina barn har mat på bordet, blöjor och välling är inget man prioriterar. Jag förstår inte hur folk runtomkring bara kan stå och se på. Eller vet dom egentligen inte vad som händer?

Den här killen har stor betydelse i mina barns liv just nu, Leia kramade om honom förra veckan och sa "Älla dig". Leo älskar att bygga med lego, spela fotboll, bandy och sitta vid honom och spela gitarr.

Jag försöker vara stark inför dom, försöker hålla dom utanför. Men jag har fått höra från både folk som gått igenom samma sak, psykologer, barnpedagoger osv att jag måste ha en öppen kommunikation med dom. Även fast dom är små så förstår dom. Det är okej att jag gråter framför dom, jag måste bara förklar varför jag är ledsen och hela tiden uppmärksamma dom på att inget av detta handlar om dom. Jag måste finnas där, vara lyhörd och ha en öppen syn för deras känslor och tankar. Jag tycker själv jag läser mina barn väldigt bra och låter dom skrika och slå ibland så dom också kan få ur sig alla jobbiga känslor dom bär på. I slutändan så vet jag att vi är starka och kvällen kommer avslutas med massa pussar och kärlek.

Jag är otroligt glad att dom har varandra. Dom pussas och kramas. Dom går igenom detta tillsammans och söker tröst hos varandra samtidigt som dom har någon att leka med nu när dom inte har dagis.
Den här lilla tjejen skiner oftast som en sol, när man mår som sämst kan hon bara le mot en och hela världen känns helt plötsligt underbar.
Den här lilla killen säger så kloka saker. Mer än vad hans pappa vill förstå. Varje kväll kryper han nära mig, berättar något han känner säger att han älskar en. Han vill inte att jag skall vara ledsen för vi har ju varandra, jag, leia och du mamma!
Den här killen har funnits i mina barns liv ända sedan dom föddes, han har alltid tid för dom, sätter alltid dom först och skulle aldrig svika dom. Han leker med dom, kramas med dom och ger dom hela tiden den trygghet dom behöver från en kille. Han är otrolig och jag är så jävla glad att just jag har honom som min absolut bästa vän!
Det börjar äntligen bli vår och snön börjar försvinna vilket underlättar allt. Vi kan vara ute och leka, äta mat ute, åka ner på hamnen och köpa glass. Jag är så glad att det är påväg mot ljusare tider både i naturen och i mitt liv.

Jag är egentligen väldigt glad för mitt liv jag har nu, med undantag för vissa bitar och ett visst beteende. Men jag känner att för varje dag jag vaknar är jag ett steg närmare mitt mål i livet. Att må bra, ha vänner, familj och mina barn runt mig. Jag börjar få tillbax allt jag förlorat under dessa 5 år. Jag börjar få självkänslan och självförtroendet tillbax (vilket ni hjälper till med enormt mycket!). Jag är tacksam för livet, med hopp om att snart hitta eget boende till mig och mina små diamanter!
Vi kommer känna äkta lycka, vi kommer må bra på riktigt och inte behöva gömma oss bakom någon fasad och veta hur ensam man egentligen är.

Det här är äkta, det andra var en illusion om att duga för den man är.
För vem fan är man, där inne bakom det hårda skalet?

Mix Mgapolstjejplan!

Jag fick reda på att fyra stycken har nominerat mig till Grys tjejplan som går i slutet på den här månaden.
Det hade varit undebart att få åka på en resa mitt i allt skit och även för att jag inte varit utomlands på 6 år eller tänkt på mig själv någon gång under dom senaste 5 åren.
Jag är jättejätte glad och rörd för att ni anser att jag förtjänar detta.
Tusen tack för att ni tänker på mig!

Jag antar att man måste lyssna på radion hela dagarna och ringa in snabbt som sjutton för att komma med så mina chanser är nog väldigt små för att få åka med. MEN det är tanken som räknas och er tanken är guld värd!


Massa kärlek till er, nu skall jag och barnen ut i vårsolen!

Bröllop!

ÄNTLIGEN!
Mina två underbara vänner skall gifta sig i sommar. Dom två snällaste människorna i världen skall äntligen slå till.
Jonis, har jag varit vän med sen dagmammatiden. Vi har alltid hållit varandra bakom ryggen.
Natalia, vi spelade basket ihop när vi var yngre. Hamnade i samma klass på gymnasiet och blev som en dragkedja. Vi satt ihop, åkte på semester i två veckor till Tunisien Vilket var min senaste utomlandsresa.
Jag kan med stolthet säga att jag parade ihop dom, säg vad ni vill jag vet att det var min förtjänst.
Dom är oslagbara, av ett eget slag. Ett underbart slag!
Jag skall äntligen få gå på bröllop i min fina klänning som hängt i garderoben sen i somras, oanvänd!

Jag är minst lika lycklig som dom, dom vet vad kärlek är.



Det måste börja planeras lite smått och gott redan nu....

Rykten!

Jag får dagligen mail och kommentarer som är uppbyggda på rykten. Det är en av många anledningar till att jag valt vara väldigt öppen med vad som händer i mitt liv just nu. För att undvika sånt, men jag har tydligen inte lyckats. Så nu är väl nästa steg att lägga alla kort på bordet så oskyldiga inte skall bli inblandade i vårt kaos.

Ett av dom är att det aldrig någonsin ens i närheten har varit något mellan mig och Jeppe. Det var det sjukaste jag någonsin hört.

Kände bara att jag var tvungen att klargöra det här och nu!

Jag tänkte ge er chansen att ställa era frågor till mig antingen här eller på mina facebook, så svarar jag på det som jag anser är relevant!