Vänskap!

Man vet vilka som verkligen är ens vänner när man hamnar i en "obehaglig" situation och folk ändå hör av sig.
Jag minns hur min mamma berättade för mig om "vänner" och bekantas agerande efter min bror gick bort. Folk gick omvägar på stan för att inte möta henne, dom visste förmodligen inte vad dom skulle säga.
I tuffar tider behövs inga ord eller medhåll. Man behöver närhet och kärlek.
Älsk och jag har knappt varit ifrån varandra sedan i måndags, hon har hela tiden varit vid min sida och visat kärlek.
Hon har bara funnits där vid mig i soffan på kvällarna och pillat med mitt hår eller bara legat nära, äkta vänskap.
Jag har allt jag kan önska mig så det enda som står på min önskelista i år är en lugn jul med snö.

Jag måste tacka er alla igen för allt stöd och alla fina mail ni skickar.
Ni är underbar!

(Jag tänkte skriv ett kort utdrag ifrån ett mail ifrån en gammal pojkvän! Tack!)

"My, jag har länge vetat vad du gått igenom och jag har sagt till dig att du skall ta dig där ifrån ... innan det är för sent. Några gånger har du sagt att "Nu är det sista gången" och sen har du varit tillbax igen. Jag kan inte klandra dig för det trots att det gjort mig besviken på dig. Idag är jag stolt, stolt över att du tog dig där ifrån, stolt för att du anmälde och stolt för att jag känt dig.
Du är utan tvekan en underbar mamma till dina barn och jag vet vilken styrka och mod du bär på så jag tvivlar inte. Du kommer ta dig ur det här som en starkare My än någonsin (hur stark kan man bli?) och dina barn kommer tacka dig vilket även jag vill göra.
Dina starka åsikter, din envishet och ditt goda hjärta är bara några av alla egenskaper du kommer långt på. Var stolt nu, huvudet högt okej?"

Än en gång får jag klart för mig vilka människor man skall lyssna på, jo dom som känner en utan och innan.

Imorgon skall jag äntligen få jobba igen, frizonen där man tänker på annat. Hela nästa vecka är också spikad med jobb så det är tur att alla julklappar är klara.

Stöd

Musikhjälpen 2011

Åsikter.

Det handlar inte om att vinna eller förlora, det handlar inte om att hata eller älska.
Det enda som är viktigt är att göra rätt eller fel, samt att lära sig av sina misstag och kunna stå för sina handlingar.
Jag vet att det finns många där ute som hatar mig och många som hyllar mig.
Självklart är jag tacksam för allt stöd jag fått av alla, jag hade inte klarat av att ta mig igenom det här ensam.
Tack!

Det kommer alltid finns folk som hatar mig, sågar mig och har åsikter om mig. Det är inget jag kan, vill eller orkar bry mig om.
Varför skall jag bry mig om vad människor tycker när dom ändå inte känner mig eller är insatta i vad som verkligen ligger till grund för mitt agerande?
Jag värderar mina barns, vänners och familjs åsikter och tankar.
Så länge jag kan gå med huvudet högt och se mina barn i ögonen varje dag och vara stolt över mig själv som mamma så finns det inga åsikter som kan påverka mig negativt.

Jag vet sanningen, han vet sanningen, det räcker för mig och jag anser att jag gjort rätt.
Det är inte jag som måste leva i en bubbla, jag lever mitt liv med mina barn så gott jag kan.
Bubblor spricker förr eller senare.

"What happens to you does not matter. What you become through those experiences is all that is significant. This is the true meaning of life!"

Lucia!

"Never sacrifice how you are just because someone has a problem with it."

Förhoppningsvis lyckades jag få ihop en timmes sömn i natt. Tankarna snurrade och Leo låg och hostade brevid mig.
Vi körde iväg mina små pepparkakor till dagis i morse och nu ligger vi under en filt i soffan och kollar på "Efter tio".
Denna vecka handlar det om skiljsmässobarn och ämnet kan inte beröra mig mer.
Jag är inte ett skiljsmässobarn så jag har aldrig förstått hur man kan må när man befinner sig där förens nu.
Nu pratar dom om att våga visa barnen sina känslor och inte leva i en rosa bubbla för att "skydda" dom.
Jag är inte alls upplagd för något djupare inlägg idag, så jag släpper det här.

Jag känner iaf att jag kan sträcka på mig efter vår skiljsmässa och faktiskt inse att jag gjort rätt och det bästa för mina barn.
Många tycker att jag svartmålat och dylikt på bloggen.
Visst, det kan förmodligen tolkas på MEN under ytan är det bra mycket mörkare än det som står här.
Jag har skrivit av mig här, på gott och ont.
Något jag kan garantera är att mitt skrivande här inte är det som "skadar" mina barn som jag vet att vissa anser.
Vi är bara människor som gör rätt och fel, tänker impulsivt och grubblar sönder oss.
Alla har vi fel och brister, men jag anser att jag är en bra mamma till mina barn och står för mina handlingar och skrifter.
Det är väl det viktigaste?

Flican och Kråkan.

Morgondagen.

Äntligen äntligen skall mina barn få vara med på sitt första Luciafirande på dagis.
Jag har tjatat och längtat från den dag Leo började på dagis att det vi skall vara kvar där vi bott över Lucia för att han skall få vara med.
Nu äntligen är det dax och här hemma har det sjungits lucia/jullåtar för glatta livet idag.

Jag och Älsk sitter här hemma och kollar "Pengarna på bordet". Har aldrig sett det förut men har en tendens att fastna i alla frågesportsprogram så jag lär väl fortsätta kolla.
Hela dagen har jag dragit med en fruktansvärd huvudevärk som tydligen inte vill ge med sig, men trots det har vi köpt gran.
Imorgon skal den pyntas för allt vad vi är värda.
(Vi jobbar starkt på att få lite julkänsla).

Hade jag och älsk varit med i "pengarna på bordet" hade vi förfarande haft 2 miljoner. Kanske borde sökt tills nästa år?

Livet när det är som bäst!

Advertising space.

Denna helg har fått mig att le, skratta, komma till insikt och fatta viktiga beslut.
Folk kommer och går i ens liv helt enkelt, i det här fallet så tror jag att jag fattat helt rätt beslut och det öppnade samtidigt en ny otippad dörr.
Nu kryper vi ner i sängen och bara njuter med lite lugn musik.


Ps, vet någon vart ifrån stolarna i fotbollskanalen Europa kommer, kontakta mig gärna.

God natt!

Home (not) sweet Home.

Har äntligen fått kramas med mina föräldrar och Älsk, ( det enda som lockade mig att åka hem).

Jag har återvänt som en ny människa till en ö där ingenting är förändrat.
Hela jag ler inombords även fast jag är mer död än levande för tillfället.
Ett härligt (?) pitstop i Tyskland var pricken över I:et så att säga.

Skall få mina troll att vända på dygnet så jag själv kan få somn in så snart som möjligt, men hur gör man?
Låter dom leka och själv gå och lägga sig lockar enormt, men det strider garanterat mot alla regler, principer och allt annat som nu finns gällande att ta hand om barn.

Jag hoppas ni har haft det bra under tiden vi varit iväg och att det har hänt något som värmt era hjärtan lite extra bland alla dansande isbjörnar på gator och torg.

tack för mig!