Rundvandring i Lund med två super härliga grabbar!

Ibland saknar jag STHLM och Solna något enormt. Det känns lite som "hem" eftersom det var den första plats jag flyttade till och hade mitt eget. Det var där jag lärde mig att stå på egna ben och det var där jag blev mamma för första gången.Jag valde att lämna Gotland för några dagar för att besöka en mer "exotiska" del av landet. Nämligen Skåneland och inte vilken stad som helst utan Lund.


Ååååå underbara känsla. Naked Juice bar fanns i denna lilla håla. Deras juicer levde jag på när jag bodde i Gävle. Jag drack nästa en om dagen, ibland både innan och efter träning. Kommer inte dem till Gotland så kommer jag till dem.

Min egen härliga guide Joel berättade glatt om Lunds historia och om domkyrkans historia. Till en början var jag övertygad om att jag inte skulle lyssna på hans tugg men det visade sig att han kunde sitt Lund. Magiskt!Lunds domkyrka kom till på 1100-talet efter att Lund hade blivit säte för Nordens ärkebiskop. Kyrkan byggdes av sandsten i romansk stil av stenhuggare från Rhen och Italien. Lunds domkyrka anses vara Nordens främsta efterföljare till kejsardomen i Speyer.

Domkyrkans södra tvärskeppskapell domineras av en 3,5 meter hög sjuarmad ljusstake av brons. Ljusstaken ska påminna om templet i Jerusalem där en dylik ljusstake finns. Den tillverkades vid 1400-talets slut av Harmen Bonstede i Hamburg. Till Lund skickades den i delar. Man kan fortfarande se märken efter monteringsanvisningarna. Vid foten finns fyra lejon. Mellan ljusarmarna och foten finns evangelisternas symboler.
Ljusstaken var tidigare placerad i högkoret, liksom ett sakramentskåp och en officiantstol. Sakramentsskåpet är fem meter högt och har använts för förvaring av nattvardsbrödet. I Lunds domkyrka finns ett astronomiskt ur - Horologium Mirabile Lundense - som har anor från sannolikt 1300-talet. Uret var en attraktion under medeltiden men under 1600-talet och framåt fick det förfalla och monterades ner 1837. 1923 rekonstruerades uret. I dag är dock nästan allt nytillverkat. Endast den övre urtavlan och några kugghjul återstår från det ursprungliga uret.
När uret spelar kan man höra In dulci jubilo från kyrkans minsta orgel samtidigt som sex träfigurer, föreställande stjärntydarna och dessas respektive tjänare, passerar Maria med Jesusbarnet. Uret spelar två gånger om dagen, kl.12.00 och 15.00 varje dag, förutom söndag då den tidigare spelningen sker 13.00 för att inte störa högmässan.
Överst på uret finns två riddare, som markerar timslagen. Den övre urtavlan är det astronomiska uret. Den visar bland annat månens olika faser och var solen går ned.
Den undre urtavlan är en kalender. Med hjälp av denna kan man bland annat räkna ut när olika rörliga kyrkliga helgdagar infaller och vilken veckodag som infaller ett visst datum. Mitt i kalendern står Sankt Laurentius domkyrkans skyddspatron och vid sidorna finns de fyra evangelisternas symboler. Nuvarande urtavla räcker från 1923 till år 2123, sedan måste en ny införskaffas för att uret ska kunna användas.

Lunds domkyrkas krypta har i stort sett varit orörd sedan 1123. Kryptan kännetecknas av sina många och tätt lagda pelare. Pelarna skiljer sig mycket från varandra stilmässigt. Bakom dessa står arkitekten Donatus.
Den mest kända pelaren är den som Jätten Finn klamrar sig fast vid, enligt en sägen. En del menar dock att kolonnen ska föreställa bibelns Simson. Längre söderut finns ännu en gestalt vid en kolonn och dessutom med en liten figur ovanför. Dessa vet man inte vilka det föreställer, en del brukar kalla dessa gestalter för "Finns hustru och barn" (delvis skämtsamt).
Kryptans huvudaltare är det äldsta altaret i hela kyrkan. Det invigdes den 30 juni 1123 av ärkebiskopen Ascer.
I kryptan finns flera sarkofager, kistor och gravhällar.
Stenhuggaren Adam van Düren står bakom två konstverk i kryptan. En av dessa är en sarkofag till den siste ärkesbiskopen Birger Gunnersen som står vid den tidigare altarplatsen. Den andra är ett brunnsfat vid en vattenkälla i kryptans norra del. På brunnskaret finns satyriska bilder och texter på plattyska.

Efter att ha fått lite omplåstring och stöd av mitt onda knä, gick vi en sväng på Lunds gator och åt lunch på en mysig italienska restaurang med fin innergård.

Guiden behövde söka upp lite mer information om Lund innan vi begav oss ut till Nova Lund och tittade i lite mer butiker.

Grabbarna lirade lite tennis medans jag sov otroligt gott i en stor säng. Anton kommer in, arg pga förlust. Joel kom in hysterisk efter två getingbett och var övertygad om att han skulle dö. Oscar och jag planerade middag.

Oscar har imponerat på mig måste jag säga. Grabben fixar allt, grillar, lagar mat, gör äggröra till frukost, stryker, sätter igång diskmaskinen och nu står han och bakar en chokladtårta till oss som vi skall avnjuta framför "Due Date".

Jag trivs förbannat bra i dessa grabbars sällskap, det enda som saknas enormt mycket nu är mina kära barn som jag skall få pussa på imorgon igen. Jag har pratat med dom både idag och igår, det är så härligt att prata med dom i telefon. Höra deras små röster och alla funderingar och underbara skratt.

Mot Lund/Båstad!

Nu sitter jag på flyget sönderstressad och redo för att lyfta.
Flyget var försenat i 20 min vilket mycket viktiga minuter för mig idag eftersom jag skall med ett annat flyg 15 min efter det här landat. Flygvärdinnan lovade mig att få springa direkt till nästa flyg på Bromma så vi hoppas på det.
Jag skall bara njuta, mysa och ta det förbannat lugnt dessa dagar. Lite uppladdning efter en riktigt tuff arbetshelg.
"All elektronisk utrustning skall stängas av". Skall bli!

Allt jag ber om.

Solen bränner mig på ryggen, Melissa Horn spelas ur högtalarna, barnen leker härliga lekar medans skrattet ekar mellan husen. Jag njuter av synen av mina brunbrända barn och vill inte slite blicken från dom en sekund. Det är ren lycka och kärlek.
Det här är allt man kan önska sig av livet och jag njuter av varje sekund.
De enda som saknas just nu är en emilblond skåning i sina bästa år.


Njut av livet, det är för kort för att inte njuta för fullt av!

Trötter.

Jag är helt slut i både kropp och knopp.

Barnen har ännu inte blivit friska, magont och noll matlust är det som är problemet nu.

Deras humör och tålamod är inte på topp vilket gör att dagarna blir otroligt långa och fulla med diskussioner och raseriutbrott. Leia har börjat gå till "anfall" när hon blir arg för att verkligen visa att hon är arg. Leo ställer sig bara och skriker rakt ut medans jag försöker komma fram till vart jag skall börja och vilken pedagogisk metod som skulle kunna lugna barnens frustration.

För det är väl så man skall göra? Läsa någon bok och sen är man reda att bli en perfekt mamma?

Nej inget jag testa har fungerat på mina barn, dom har svar på precis allt. I alla fall Leo. Jag sa till honom idag att han skulle äta upp sin mat för annars blev den kall och äcklig, då spärrar han ögonen i mig och säger "Men mamma vi har ju en micro som vi kan värma maten i om den blir kall".

Ja vad säger man?

Detta har hållit på i över en vecka nu och så mitt tålamod är inte heller det bästa längre.

Man skall räkna till 10 och sedan ta ett djupt andetag för att kunna hantera situationen bättre, ja visst. Men hur lyckas man räkna till 10 när en liten tjej försöker knuffa omkull och den andra killen står och skriker "MAAAMMMMMMMMMAAAA!!!!!!" rakt ut?

För mig är det omöjligt, jag försöker istället hitta en snabb lösning där dom inte alltid får som dom vill men ändå blir ganska nöjda. Ja, det är nästa intill omöjligt.

Jenny var här ikväll och sa ganska snabbt "Du ser helt färdig ut, du behöver vila upp dig!".

Det är precis det jag behöver, men det finns inget som heter vila upp sig med småbarn, det är en ständig oro, dåligt samvete och vakande på nätterna så fort dom rör sig, det är frustrerande att inte få i dom mat när man vet att det är just det som dom behöver för att bli sina vanliga jag igen.

Men en sak är säker. Att oavsett hur jobbigt och hur trött man än är så är mammarollen det bästa som någonsin hänt mig och mina barn är dom underbaraste små änglar i världen.

Nu har jag precis kokat lite makaroner till Leo för det ville han ha, han har petat i sig 5 skedar vilket jag är överlycklig för så nu kryper vi ner i sängen igen.

-God natt!

Söta Tildes dop!

Sockerdricka i magen!

Jag skulle sova tidigt ikväll, men den bästa ringde strax efter 12 och vi har pratat tills nu. Vi pratar flera gånger om dagen och ändå finns det hela tiden något att säga. Orden tar aldrig slut när jag kommunicerar med dig.

Du har precis det jag önskar mig och det jag behöver. Trygghet, kärlek och ärlighet.Varje gång jag tvekar är du där och får mig på rätt tankar igen.

Du är för bra för att vara sann, det fick jag bevisat idag igen. Jag känner ett sånt inre lugn varje gång jag pratar med dig eller får ett sms ifrån dig. Du är inte som någon annan. Att jag står här idag med en underbar känsla i hela kroppen var ingenting jag trodde för ett halvår sedan. Jag vill bara ha dig här, vara nära och njuta av din närhet och trygghet. Allt går bara man vill och nu är jag säker på att jag vill.

ÄNTLIGEN!

Första natten utan att någon utav barnen kräks, underbart!

(Förlåt Victor!).

Nu skall jag bege mig till jobbet och jag hoppas att vädret är lika bra där som det är här inne i stan.

Vi ses på Piraten!

Sann kärlek dör aldrig!

Det är några här som tidigare ansett att jag borde ändra min text "Amor vincit omnia" eftersom det tog slut mellan mig och A, då ansåg ni att det stämde ju inte? Kärleken övervann ju inte allt.
Nej det är sant, men sen om det verkligen var äkta kärlek är en annan sak. Från början var det absolut det och till och från i många år, men sen försvann all respekt och ärlighet sakta men säker och då dog även kärleken.
Så jag kan absolut inte hålla med er, sann kärlek dör aldrig.
Amor vincit omnia har ingenting med A att göra utan det är enbart ett motto jag lever efter.
För varje dag som går blir jag mer och mer övertygad om att den rätta finns där ute. Han som vill mig och barnen väl och som är beredd att lägga ner tid och energi på oss, han finns på riktigt.
När man hittar den rätta så övervinner den kärleken allt, då behöver den inte prövas eller hela tiden jobba i motvind utan då är man rädd om det man har och man offrar inte det för vad som helst. Man tänker ett steg längre innan man handlar och man är ärlig i alla lägen. Då är det som skall övervinnas skitsaker och kommer då inte vara något som skadar kärleken.
Lite av min tro på sann kärlek är tyvärr bortblåst precis som känslan av att våga lita på en annan människa. Men jag övertalar mig själv om att den jag träffar kommer bevisa för mig varje dag att det finns något att satsa på och att jag skall våga släppa in han i mitt och barnens liv igen.
Alla är inte av samma skrot och korn, det finns guldkorn närmare än man tror. Frågan är bara hur många gråstenar man måste möta under vägen till något som varar?
Just här och nu är jag så lycklig man kan vara utan eget boende med två små barn. Det finns en underbar människa i mitt liv som varje dag påminner mig om saker jag förträngt eller saker som tryckts ner i botten av någon annan. Han får mig sakta men säkert att växa mer och mer och snart så står jag där igen. Som den My jag en gång var!
Jag har varit på botten och vänt, mitt och barnens liv går mot en ljus framtid som bara innefattar just, AMOR VINCIT OMNIA!

" Tillsammans är vi starka, släpp in mig!"
Jag skall släppa mina spärrar och bara följa hjärtat och barnens reaktioner.

Då var magsjukan på besök igen!

Efter ett 15 timmars pass på jobbet kom man hem och dog i sängen. Blev väckt efter någon timme av en son som mådde jätteilla. Nu ligger han helt utslagen på en madrass framför tv och kollar på film.

Den här äckliga värmen förbättrar verkligen inte återhämtningen efter magsjuka. Det känns näst intill omöjligt att få i som tillräckligt med vätska eftersom hälften kommer upp och resten svettas dom ut. Tycker så otroligt synd om mina små älsklingar.

Man känner sig otillräcklig och det är svårt för dom att förstå att mamma inte kan dela på sig även om det är min största önskan ibland.

Klockan 16 kallar jobbet igen så jag hoppas för allt i världen att Leo mår bättre då.

Jag var helt övertygad om att den tryckande värmen skulle försvinna efter nattens riktiga åskväder med blixtar och dunder, men icke sa nicke och bjöd på en ännu äckligare värme. Tackar för det!

Vårt gamla hus på Violvägen hade inte skadat nu, ACn där är något jag saknar enormt just nu!

Jag hoppas ni andra mår bättre och kan njuta av sommaren på en skön strand!