Pic.

Det var ett tag sedan jag delade med mig av lite bilder så jag slänger in några nu, jag är i alla fall för tom/arg/besviken/ledsen/förbannad för att skriva något vettigt. Skriver jag mer nu kommer jag förmodligen ångra det sen så vi avslutar här.

Regnet öser ner utanför mitt fönster, jag hade känslan av att detta kunde bli en natt i tårar men eftersom änglarna redan gråter så överlåter jag det helt till dom den här gången!
Jag gick från en varm trygg famn till en stor kall säng.
Ikväll har jag äntligen skrattat på riktigt igen, så där så det bubblar i magen.
Imorgon står mycket på spel!

God natt.

Call.

Telefonen går varm, den ringer hela och majoriteten av alla som ringer vet jag inte vem det är.
En röst kände jag igen, han ringde redan i April och bad om samma sak. Den här gången sa han "Hej, du kommer nog inte ihåg mig men jag ringde dig för några månader sedan. Ett ganska känslokallt samtal i allt då. Du sa bestämt nej den gången och jag ville bara kolla om du ändrat dig nu?. Det ser ju lite annorlunda ut nu och som jag ser det förtjänar du inte allt skit som sprids, du har också rätten att tala ut".
Redo är jag inte nu heller, det kommer jag nog aldrig bli. En äldre dam jag träffat sa till mig, "My när du berättar om ditt liv så ser och hör man att du berättar handlingen om en film du sett, en film som berört dig. Du är inte medveten om att denna hemska film är ditt liv. Du blundar för det. Du pratar som om du inte varit med om det men man ser i dina ögon hur ljuset dör ut medans du berättar."
Det är nog så, jag vill inte att erkänna allt som hänt. Jag lever med det i mig som den största stenen men jag blundar för sanningen. Jag vet sanningen, men det är ju bara handlingen på en psykisk thriller.
Jag måste våga öppna upp, få utlopp för mina känslor utan att vara rädd för att falla igen. Faller jag så vet jag att ni är många som fångar mig innan jag slår i.
Men skall jag falla så måste jag få falla fritt!
Jag och barnen kommer gå starkast ur detta, men här och nu är vi en hård sammansatt länk som jobbar på att hitta trygghet igen.
Medans andra finner trygghet i samma gamla beteende mönster kliver vi åt sidan och börjar på vår egen stig, i vår egen skog och mot våra egna mål!

Idag är en sådan dag då all smärta och olust förvandlas till ett jävlaranamma.
Nej du känner inte mig, tro fan det när jag inte ens känner mig själv!

You can’t touch me now there’s no feeling left
If you think I’m coming back don’t hold your breath
What you did to me boy I can’t forget
If you think I’m coming back don’t hold your breath

I was under your spell for such a long time couldn't break the chains
You played with my heart tore me apart withall your lies and games
It took all the strength I had but I crawled up on my feet again
Now you’re trying to lure me back but no those days are gone my friend
I loved you so much that I thought that someday you could change
But all you brought me was a heart full of pain

You can’t touch me now there’s no feeling left
If you think I’m coming back don’t hold your breath
What you did to me boy I can’t forget
If you think I’m coming back don’t hold your breath

Don’t hold your breath eh eh

I was worried about you but you never cared about me none
You took my money and I know that you, you could kill someone
I gave you everything but nothing was ever enough
You were always jealous over such crazy stuff

You can’t touch me now there’s no feeling left
If you think I’m coming back don’t hold your breath
Nicole Scherzinger Don't Hold Your Breath lyrics found on http://www.directlyrics.com/nicole-scherzinger-dont-hold-your-breath-lyrics.html

What you did to me boy I can’t forget
If you think I’m coming back don’t hold your breath

Don’t hold your breath

Move on don’t look back
I jumped off a train running off the tracks
Your day is gone face the facts
A bad movie ends and the screen fades to black
What you did to me boy I can’t forget
If you think I’m coming back

You can’t touch me now there’s no feeling left
If you think I’m coming back don’t hold your breath
What you did to me boy I can’t forget
If you think I’m coming back don’t hold your breath

Don’t hold your breath

You can’t touch me now there’s no feeling left
If you think I’m coming back don’t hold your breath
What you did to me boy I can’t forget
If you think I’m coming back don’t hold your breath

Jag kan inte lura mig själv.

Min kropp säger ifrån, den skriker åt mig att det får vara nog.
Det har gått ett halvår nu utan att något har förändrat, jag har intalat mig själv gång på gång att jag mår bra nu. Att allt vänt!
Men nu ligger jag här igen, i samma ställning och med samma tankar som snurrar runt i huvudet på mig.
Hur skall jag klara det här, hur skall jag lösa allt så bra som möjligt för mina barn?
Jag kommer stå i skuld för resten av livet till mina älskade föräldrar som ställer upp och gör allt dom kan för oss. Dom tog emot oss med öppna famnar i Januari och än idag bor vi kvar i deras hus. Flyttkartonger står staplade längst väggar, i förråd och lite saker har Jeppas kära mor låtit mig magasinera där hon har sitt.
Jag har inte ett jobb i höst eller ett eget boende, men mina barn ler ändå. Jag hoppas och får höra dagligen att kärleken mellan er lyser stark. Det är ju det viktigaste som Leo en gång sa "Men vi har ju varann mamma!".
Det lever jag på ett tag till och hoppas och ber dag ut och dag in att jag skall kunna ta hand om mina barn utan bidrag och att jag skall fixa ett hem till oss. Där vi kan bygga upp allt som rasat, där ingen annan får komma och gå som dom vill. Det är vårt och barnen kan äntligen få plocka upp sina saker som dom längtar efter!

Så om du min kära kropp slutar att strejka ett tag blir det bra mycket lättare för mig att orka med allt ett tag till.

Rivna murar.

Jag är inte stark längre, jag är stark för att jag måste inför och med barnen men när allt bli tyst, när jag är själv kommer klumpen i magen, trycket över hjärtat och den brinnande känslan innanför ögonlocken.
Det går att gömma sig ett tag, att hitta flyktvägar från alla känslor. Men en dag står man där, kroppen sviker en, ens vänner kanske inte orkar mer och man är någon man inte vill vara.
Jag är trasig, som en glaskula som någon tappat och sedan låtit ligga kvar medans flera personer bara trampat på en utan att notera om vilken skada dom gör.
Jag orkar inte gå in djupare på det nu.
Det kommer en tid, en dag då jag vågar öppna mig och stå för mina känslor. Men här och nu gömmer jag mig bakom den del av muren som ännu inte fallit!

Om jag tappar fästet och trillar ner skall jag klättra upp igen!

Försökskanin?

Jag ligger ännu här i sjukhussängen och tror stundtals att jag skall dö. I eftermiddag kommer dom förmodligen flytta mig men dom vet ännu inte vart.
Sönderstuckna armar (vi räknade till 24 stickhål), ekg-plåster över hela mig, 3 kanyler, gastroskopi, ultraljud, 4 olika röntgen och snart väntas en ny röntgen.
Det är de dom sysslar med, underbara är dom allihop.
Jag ligger här med min syrgas och orkar öppna ögonen när kroppen är fullproppad med Gud vet vad och feber inte tar över mig.

Jag vill inte att mina älskade barn skall se mig så här så dom har inte hälsat på. Igår hade dom gjort täckningar och halsband till mig.
Mamma älskar er över allt annat!

Sjukhus skrämmer mig.

Nu ligger jag andra natten på sjukhus, fick åka in akut igår.
Denna dag har tillbringats i sängen mestadels sovande men ikväll har jag haft filmsällskap.
Imorgon väntas en massa läskigt!

Tack för er omtanke, jag svarar så fort jag blir bättre!
Kram

Thank God I found the good in goodbye!

.Sjukling.

Jag har varit sjuk i två veckor nu, feber, hosta och ont i halsen förföljer mig som min egen skugga.
Idag besökte jag Apoteket och bad dem ge mig allt som skulle kunna hjälpa mig att bli frisk. Hon kollade på mig och sa "Du, jag kan bara råda dig att gå till doktorn". Jag kom iaf där ifrån med diverse tabletter och en liten bok om förkylning(?).
Vad har hänt de senaste dagarna då?
Ja vi har haft en avslutningsfest med jobbet, otroligt kul var det. Det var dock inte lika kul att vara hemma vid 04:30 och börja jobba kl 09 morgonen efter. Vi åkte runt på diverse "kontinenter" och hade lekar, åt mat och avslutade med fest på "Ibiza".

Vilket mål Wilton precis gjorde. På tal om ingenting!
Jag och barnen har köpt en egen bil. En supersnabb bil som Leo säger.
Jag har bestämt mig för att gå min utbildning, jag är säker på att vi kommer klara det och att det kommer gynna mig när jag är färdig.
Idag ringde dom ifrån kirurgen och sa att läkaren förra veckan hade satt "Prio 1" på min remiss så jag skall få komma på röntgen och sen till dem på Torsdag. Det känns skönt men samtidigt skrämmande att det gått på mindre än en vecka.

Nej nu skall jag krypa ner i sängen igen och hoppas att lite sömn hjälper mig att bli frisk.

Jag blev kvar i soffan, fy fan vilken jävla match. Pulsen är uppe i 120 nu. Det känns som jag står och skriker på Swedbank arena, jag vill bara hoppa in och hjälpa dom. Vilket jag inte hade klarat av men självakänslan.
Jag lider med Malmö just nu. Trist.

Jag vet vem jag är när jag är hos dig!

Sjuk tjej!

Jag har varit sjuk i en vecka nu och det vill inte ge med sig. Det blir snarare värre och min kära mor skäller på mig att jag går till jobbet med hosta och feber.
Men har man äntligen ett jobb så skall inte en förkylning stoppa mig, samtidigt kan jag väl hålla med om att 15-17 timmars passen inte varit det bästa för min hälsa.
I morse mådde jag så dåligt så jag faktiskt tänkte ringa och sjukanmäla mig men jag drog på mig 3 tröjor, lite Alvedon och bet ihop. Efter en timme var jag helt slut och tänkte gå hem men då "hann" en annan före så jag kände mig tvungen att stanna även fast jag är säker på att jag hade fått gått hem.
När jag slutade inne i restaurangen och skulle gå ut och ställa mig i stormen var Heiniken söt och lånade ut sin vindtäta jacka till mig som jag hade under tjocktröjan så det var faktiskt helt okej.

Men nu ligger jag här under dubbla täcken och fryser och hostar. Tur jag har varma kroppar runt mig.
Imorgon är det avslutningsfest så jag måste bli bättre tills dess.

Hoppas ni mår bättre.
Puss

Tiljans Talanger!

Imorgon väntas det musikfest på Kneippbyn. Gotländska "musiktalanger" ställer upp med olika bidrag.
Under dagen är det lite smått och gott för alla barnfamiljer. Bland annat kan man vinna en signerad landslagströja av mina barns pappa, det hade varit otroligt kul om mina barn vann den men den chansen är otroligt liten att just dom skall få en.
Mig hittar ni i öltältet där jag står och serverar öl hela kvällen, på dagen är jag som vanligt på Piraten.

Papprena om min utbildning kom idag, nu skall det bara skrivas under och skicka in!
Äntligen!

Glöm nu inte att komma ut imorgon och hälsa på.
Jag vill samtidigt tacka alla ni som kommit fram och hälsat och berättat att ni följer mig och barnen här, det är superkul:)

Kramar

How could the silence be so loud?

Förlorad tid.

Varje dag som går är en dag som passerat, vilket innebär att den dagen är förlorad. Den kommer inte igen, en upplevelse, ett nytt ord, en liten personlighet byggs och det är här och nu, det kommer inte igen!
Var du inte där då, har du förlorat den/det. Då har du förlorat en dag som du kanske kommer ångra ihjäl att du inte prioriterade på rätt sak.

För ibland finns faktiskt just, RÄTT och FEL!

Att du inte var med, att du inte la tiden på rätt saker kan du ångra men du kan aldrig få det igen. Du kan aldrig vara med om det igen.

Det är här och nu!

DISAPPEAR!

Läkaren!

Nu sitter jag och väntar på att få komma in till läkaren.
Jag är lite små nervös för vad som skal bli min dom men nu för tiden finns det mediciner och hjälp för allt.
Eller hur?

Det är min gamla vän demonen.

Imorgon natt.

Är jag redo nu?

Nu gör jag det, om en timme sitter jag där och har ingen aning om jag är redo eller inte.

Jag har hela tiden kommit med olika ursäkter till varför jag inte borde göra det. Men nu är det för många i min omgivning som dagligen påpekar det så jag ger det en chans.

Nu får vi hoppas på det bästa, jag är väldigt tveksam och har en stor klump i magen igen.

Vinna eller försvinna, det finns bara dem två alternativen att välja emellan.

Ikväll blir det iaf Cars 2 i 3D med mina underbara små barn, vi får la se hur det går för minihuliganen att sitta still. Kan tänka mig att det finns risk för att storebror blir förbannad om syrran snackar för mycket i filmen.

Jag hoppas ni får en härlig dag.

Puss.

Endless story?

Jag blir arg när en reporter skriver om en "påhittad" bild av verkligheten gång på gång istället för att fokusera på vad just den delen av tidningen skall handla om.
Ta reda på hur det egentligen ligger till, men helst av allt nämn inte mig eller barnen alls.
Tack!

"Sanningen kommer bita dig i röven och du gräver din egen grav!"
Jag sätter ett WORD på det.

Jag jobbar och sover och leker och myser och duschar och haltar och jobbar lite till.
Så ser alla mina dagar ut. Det börjar kännas att det varit en intensiv sommar med mycket jobb och ett helt nytt liv för mig och barnen.
Ett liv vi älskar men som tar enormt på mina krafter.
Jag fick ett mail av en tjej ifrån jobbet där det stod så här:

"Tänkte bara säga att jag blir sjukt glad och är otroligt stolt att du orkar med allt. Du kör från morgonen och gör precis allt du ska tills du slutar.
Men du behöver en paus då och då, Du måste sova ut.
Klart du kan jobba mycket, men att öppna och stänga kommer ta kol på dej. Jag finns alltid om det är så att du vill hem en stund, sova någon timme och in igen.
Träffa barnen en stund innan dom hunnit somna...!
Du är BÄST My!! ♥ "

Klart man älskar sitt jobb när man får sån härlig kritik och att när man har underbara kollegor. Jag fick även höra på jobbet att jag var för ödmjuk, hur man nu kan vara det:) Men det tar jag som något positivt och sträcker lite på mig.
Jag trivs verkligen på jobbet och det känns hemskt att alla snart kommer åka vidare till olika ställen av världen Dom man spenderat en hel sommar med och lärt känna väldigt väl försvinner bara ur ens liv igen. Men dom närmaste finns på Viber och Skype så vi kommer hålla kontakt ändå och försöka ses så mycket vi kan.
Frågan är bara vad jag skall göra i höst, jag vet vad jag vill göra men med två barn som blivit uppslitna vid flera tillfällen är det inte något större alternativ just nu. Jag skall kolla vidare på min önskan om det går att lösa på något sätt och jag kan ta lägenheten vi blivit erbjudna här på ön ett tag till.
Jag har ångest för vad och hur jag skall lösa vissa saker, vad som är bäst hit och vad som är bäst dit.
Det blir inte alltid som man tänkt sig, men man måste ändå se det ljusa i livet och kämpa på för en dag kommer "belöningen" och då var det helt plötsligt vart allt svett och alla tårar.

Innan jag slutar måste jag berätta om en liten händelse på jobbet ikväll som gjorde att alla skrattade så dom grät åt mig. (Härligt när man får andra människor glada).
Ted, en härlig Hässleholmare på byn stod och tuggade med mig som fan ikväll. Det slöt med att jag sa som jag brukar säga till folk ifrån skåne.
1, Kan du ta det på engelska.
2, Skånska är inte svenska utan det är ett påhittat språk där ni böjer och kapar ord som ni vill.
3, De ord du säger finns inte på riktigt.
Vi hade stått ett bra tag och skämtat om skånskan och "deras" ord, vilket gjorde att vi alla var skämtsamma och hade lätt till skratt. Dom kunder vi haft ikväll går kanske att räkna på två händer och fötter så när det väl kom någon var alla fort framme för att få servera Ted stod i ena kassan och jag stod i den andra bakom honom. Fram till mig kommer självklart en skåning, hans första meningen får mig att börja små skratta lite. Trots det ler han emot mig, jag frågar honom om han var nöjd med det han visat fram. "Jaaaa!" svarar han och säger sen något i stil med " Hadu eine paltskendfen". Ted ser på mig och ser direkt att jag inte förstod ett ord av vad han frågade om, så han börjar skratta och jag säger då skrattandes " Ted, kan du översätta för jag förstår inte?". Samtidigt som jag säger det inser jag att min kund hörde vad jag sa och jag skämdes enormt men ändå kunde jag inte sluta att skratta. Tack och lov så började han också att skratta, (vilket alla andra i närheten oxå gjorde). Jag försökte behärska mig men jag kunde verkligen inte sluta skratta, alla vi bakom kassan som hade varit med sen vi startade skämten skrattade så vi grät, vår nivå var redan ganska låg sedan innan och oddsen för att en skåning kliver in när vi står och skämtar om "skånskan" är ju inte så stor. Det slutade iaf väl, han tog det bra, vi hade kramp i magen och rinnande mascara (okej inte Ted).
Jag ringde direkt till Anton och berättade om händelsen, han skrattade bara och påminde mig om att jag kommer få samma problem när jag besöker Lund igen.

August trollade fram mitt namn med en tumstock
Jag trivs inte bland alla spindelnät i taket, men jag gör mitt jobb och rent blev det.

Det skall ju vara roligt att städa.

Dom två minsta tjejerna på jobbet fick använda dom två största kockrockarna.

Vi startar ibland krig med produkter som inte är ätbara.

Förövrigt är det ganska dött på ön, Tor är i farten och Medeltiden har tagit över Visby.

Grabbarna på jobbet.

Jag har lovat Albin på jobbet i över 6 månader att jag skall lägga upp deras låt här på bloggen. Ikväll var han på mig igen om det så nu får jag väl slänga upp den.
Så här har ni den.

Varsågod Albin!

Han är den bästa!

När jag kom hem igår låg det ett blombud och väntade på mig. Jag öppnade sakta och lite frågande "paketet". Det dofta ljuvligt och blommorna var helt magiska. Sen fick jag syn på ett kort, jag läste kortet och jag grät. Av ren lycka, lyckan av att ha träffat någon som verkligen är rädda om mig och mina barn. Han är underbar, det är ingen tvekan om saken. Just nu längtar jag ihjäl mig efter hans famn och underbara leende. Även barnen tjatar om att få åka dit, så snart bär det av.

Så underbara.
Även barnen fick en liten bukett.

Tack!!!

Bird!

Dance like nobody's watching.
Love like you've never been hurt.
Sing like nobody's listening.
Live like it's heaven on earth.

Alla är inte lika.

Ibland så önskar man att det fanns någon form utav "lathund" för dom som inte vet vad det handlar om egentligen. Den här liraren vet iaf garanterat hur det är. (Om detta nu är sanningen är ju en annan femma, men bra låter det)

Det går snabbare än vad man tror.

Min arbetsdag började med att en liten kille höll på att drunkna i en utav våra pooler. Jag vill inte gå in på detaljer, men att se den lilla kroppen helt livlös och se hur vår underbart duktiga personal kämpar för att få igång honom igen. Det fick dom, tack och lov! Han hade en livsvilja kvar i sitt lilla hjärta. Han skrik var rena och skär lycka.

Dagen förändrades helt, alla var väldigt tysta och nere efter händelsen. Robban, som vår kära badvakt heter som räddade livet på pojken skall ha allt beröm i världen för sin insats och sitt lugn när det väl hände. Jag gav honom en kram efter händelsen som för mig var en självklarhet, när han slöt ikväll kom han in till mig och berättade hur mycket den betydde. Det är skönt när man känner att man gjort honom lite gladare efter allt.

För övrigt så har min helg inneburit ett förbannat bra bröllop, började kl 14 och var hemma strax efter kl 05. En stukad fot och en tånagel mindre fick man på köpte, men herregud va kul det var. Dansade, sjöng och grät.
Bilder ifrån bröllopet kommer inom kort, men just nu bjuder jag bara på dessa.

Sängen kallar!