För första gången sen leo föddes har jag egentid ( förutom när jag tränat vill säga). Barnen är vid pappa i Gävle och jag är kvar på ön. Jag saknar dom något enormt, jag är inte van att inte hela tiden vara observant och med. Idag skulle jag gå ut och lägga mig i solen, bara jag och solen. Inte bli avbruten av att behöva springa och göra något eller ha full koll. Jag la mig ner, låg 3 minuter innan jag kollade mig omkring. Ingen där, la mig ner igen. Låg kanske 5 minuter innan jag var tvungen att kolla läget igen. Bestämde då att jag skulle hämta ipoden. Stoppade in lurarna och satte på högsta volym, nu skulle jag kunna koppla av. Men nej, jag tog ur ena luren lite då och då för att lyssna att allt var som de skulle (?).
Jag måste lära mig att koppla av, tänka bort och njuta av tiden för att vilja upp mig! Jag vaknar varranan timme av ren vana, jag känner innre stress. Barnen är inte här, jag behöver inte vara med hela tiden.
Jag har ju aldrig varit ifrån barnen på 3 år, de var på tiden och de är nyttigt både för mig och dom. Men tungt, tomt och livlöst!
Nu skall jag lära mig att slappna av, koppla bort och vila upp mig innan mina huligner återvänder!
Sova innan man skall va fylletaxi!
