Bröllop!

Idag är den efterlängtade dagen här. Kl 14.00 står mina underbara vänner där och lovar varandra "evig kärlek".

Vädret på Gotland de senaste veckorna har varit riktigt riktigt dåligt. Men idag är det inte regn, inte blixtrar eller dunder.

Den vattenfasta mascaran åker på i vilket fall som helst för tårarna lär spruta. Detta kommer bli magiskt, hoppas bara på att få må lite bättre snart.

All lycka till er, mina älskade barndomsvänner!

Hösten närmar sig.

Snart kommer kvällarna spenderas i soffan med en stor kofta och raggsockor under en filt. Levande ljus är tända överallt, regnet slår emot fönstret medan man ser en bra film.

Jag längtar efter dessa lugna kvällar där alla måsten helt plötsligt försvinner. Där man bara kan vara inne och baka med barnen, leka med lera och äta massa fruktsallad och glass.

Den här hösten kommer nog bli lite bättre än dom flesta jag haft innan, den kommer sprudla av kärlek och trygghet. Det är jag säker på.

Just nu längtar vi otroligt mycket efter in tripp till en famn jag saknar enormt. Men snart så, snart får vi vara i den famnen igen!

Usch, nu sitter man här och gråter igen. "Livet på BB" är både hemskt och underbart att se på. Det är så mycket gamla känslor som kommer fram, samma känsla dom har och samma rädsla. Just nu var det ett ungt par som skulle få tvillingar, planerat snitt självklart, var på den ena lilla tjejen föddes med tarmarna utanför buken. Känslan av att få se sitt barn inlindad i en filt, pussa det på pannan och sen tar dom det ifrån en för att lägga det på Neo eller som i det här läget, intensiven, är hemskt. Jag mår än i dag dåligt för Leos födsel, när jag tänker på det gråter jag. Känslan är fruktansvärd. Något som växt i mig i 9 månader togs snabbt ifrån mig när han väl var ute. Först kände jag mig som världens ensammaste, sen mådde jag så fruktansvärt dåligt för att Leo fick vara helt själv. Jag har ingen aning om han var ledsen, kände sig övergiven eller var ensam. Jag vet ingenting och det gör ännu ont.

Nog om det, jag orkar inte snurra in mig mer på det igen!

Nu har jag honom här och imorgon skall vi se filmen ifrån hans ultraljud när jag var i 7 månande. Jag tror han kommer vara väldigt fascinerad över att det är han som ligger där och försöker röra sig.

True love.

Äntligen, äntligen har mina kära barn kommit hem till mig igen. Det är en sådan otrolig lättnad och trygghet att ha dom inte mina vingar igen. Jag har hela tiden skyddat dom från allt så länge jag kan, men tyvärr kan jag inte skydda dom emot allt som jag egentligen skulle och behöver kunna skydda dom emot.

Det är nog en känsla som alla vi föräldrar lever med, den här oron och dåliga samvetet som alltid ligger där inne gnager. Jag fungerar inte utan mina barn, självklart är det jobbigt ibland och man är trött. Men jag skulle aldrig någonsin välja bort dom för något. En vardag utan en massa "Leia kan själv", "Mamma den är MIN Leia får inte ha den", livliga diskussioner och matvägran är inte en vardag för mig. Det är inte ett liv jag vill leva. Jag har satt mina barn till världen och det är mitt livs bästa beslut, något jag aldrig någonsin ångrat eller vill ändra på. Jag är MAMMA och det är just det jag lever för.

Jag kommer gör allt i min makt för att ge dom det liv dom förtjänar och vill leva. Min största önskan just nu är att göra en resa med dom, in sista minuten någonstans till värmen och bara njuta när mina hektiska sommar är över så jag kan ge dom hela mig som både dom och jag är van att göra. Jag har ju alltid varit med dom, tagit hand om dom, hämtat lämnat på dagis, haft med mig när jag varit på stan, i tvättstugan eller bara i affären och handlat. Dom har alltid varit med mig så den här sommaren har varit en stor omställning för både dom och mig. Det har påverkat oss alla på olika sätt så jag kommer göra allt i min makt för att kunna åka iväg med dom en sväng så vi får den där "vanliga" vardagen vi är vana med innan allvaret drar igång på riktigt.

Vi gick upp och la oss för en stund sedan för att läsa en bok, då kröp båda tätt intill mig och bara låg sådär jättenära så man inte kan röra sig. Jag låg kvar ett långt tag efter dom somnat för att bara känna värmen från deras små kroppar och höra deras lätt andetag.

Just nu ser jag en framtid för mina barn som jag hoppas och tror dom kommer älska, precis lika mycket som jag älskar dom!

Vi var i en annan division.

Svek och egoism!

Jag tackar gud för att Jeppa fångade mig när jag föll ihop i tårar på jobbet idag. Känslan är obeskrivlig.
Det är lätt att stå och le och säga precis de saker man "bör" säga. MEN det är tydligen förbannat svårt att leva upp till det och hålla sig till sanningen. Det gör ont i mig, så otroligt ont i mig. Jag visste redan innan hur det skulle bli, just därför var jag tveksam och än en gång fick man det bevisat. Allt kommer falla sig naturligt nu!
Jag vill bara ha hem mina barn nu så jag kan ta hand om dom och ha mina mysiga kvällar med dom i sängen framför en film!

Nu är det färdig lekt med deras känslor och tillit.

God morgon, eftermiddag!

Hade en ganska galen men lugn kväll igår.

v 29 har regnat bort och gotland börjar inta vanlig standard igen.

Jag låg i sängen vid halv 6 i morse efter att ha pratat med min stjärna nere i Melsungen.

Även han hade varit ute och gjort gatorna osäkra med grabbarna i laget.

Han får mig alltid att må så jäkla bra, han vänder alltid mina gråa dagar och gör dom underbara.

Det är något magiskt över honom helt enkelt!

Nu skall jag hoppa in i duschen, sen skall jag ut och jobba. Ikväll bjuder Piraten på en underbar trubadur. Så kom ut!

Harmoni

Diamonds are forever!

Jag har de senaste dagarna gjort två nya tattoos, den första är dessa två diamanter på handleden som (så klart) symboliserar mina två små diamanter i livet.

Den andra är en cover-up på ett visst namn i nacken, när den är helt klar skall ni även få se den.

Hela storyn hos vår kära tatuerar är jäkligt rolig måste jag säga.

Vi kom dit en solig eftermiddag vid 17 tiden, snackade lite skit, målade lite och bara hade det allmänt chill. Jag började med min i nacken medan Jenny satt och letade upp en hon ville göra. Med lite pauser hit och dit, som bland annat innebar en happy meal och två Mc Feast för oss så fortsatte vi glatt med min på handled under ett konstant ekande av låten "She´s a lady". Låten startade Tim att sjunga när han höll oss sällskap, som efter drygt en timme lämnade oss tre gringos med den äckliga melodin i våra hjärnor, och ja, låten blev som den nya sommarplågan i studion.

När jag hade kört klart mina så var det Jennys tur att lägga sig under nålen. Samtidigt som första strecket drogs blev det mörkt på himlen

Vi körde på glatt, sjungandes och med tron om att orden "Viva le fleur" skulle göra allt så mycket lättare.

Klockan hade blivit straxt innan 22 och helt plötsligt blev det kolsvart och nålen tystnade. Jenny säger lite försiktigt "Vad är det som händer?". Strömavbrott konstaterar vi och går ut för att kolla hur vädret egentligen mår. Det visade sig att Tor var riktigt förbannat och Gud hade tagit begreppet vaskning till en helt ny nivå under v 29. Det blixtrade och åskade om vartannat och regnet vräkte ner. Vi stod ett tag och fascinerades av naturenskrafter under inspelning med mobilen. Filmen blev dryg 6 minuter lång och innehåller riktigt gött tugg och skrik då blixten slår ner så nära att det gör ont i hjärtat, som en lätt tryckvåg. Vi väljer då att gå in för att se på fansakpet och komma på en lösning till hur vi skall kunna köra klart Jennys tattoo. Ett bilbatteri? Vi har ingen bil, Köra Thai style?, vi har ingen lampa. Efter ca 20 minuter inser vi att radarparet Tor och Gud har gett sig fan på att tvätta rent ön så vi åker hem och bestämmer en ny tid morgonen efter. Lite mer än 5 sköna timmar slog vi ihjäl i studion med andra ord.

Väl hemma vid Jenny ser vi att det är översvämning, halva däcken på bilarna ligger under vatten, soptunnor flyter omkring och tanken av hur det ser ut i alla garage gör en lite smått fundersam på vad det egentligen är som händer.

Jag har aldrig sovit under ett sådant mörker så jag inte ens kan se min egen hand framför mitt ansikte eller tvätta av mig sminket och klätt av mig med levande ljus omkring mig. Jag vandrade runt lite som en Lucia med ett ljus i handen innan jag insåg att strömmen inte tänker återvända på någon timme så det skulle inte bli någon skype date, jag ger upp och går och lägger mig.

Och här sitter jag och berättar om lite blixtar och dunder medan Oslo sprängs i bitar. Jag är livrädd för världen, för hur människor agerar och tänker. Det är skrämmande att veta att mina barn skall växa upp i en värld och i ett samhälle utan respekt för andra och utan att någon form av samvete.

Jag vet inte vad jag skall säga om det som håller på att hända mer än att OM gud finns så är det fan på tiden att han gör sitt jobb och alla Miss universum genom tiderna kan sätta igång att önska sig fred på jorden igen.

Saknar!

Jag saknar ihjäl mig just nu, tiden går alldeles för sakta!

AXWELLLLLLLLLLL!

Jag kan bara sammanfatta denna dag med ett ord, Magi!
Nu är klockan alldeles för mycket för att skriva något långt eller lägga upp massa bilder så det får vänta tills imorgon.

Förövrigt börjar jag tro att min dotter är mer och mer av en språk och ordbegåvning, hennes ordförråd och sätt att sjunga på engelska är också Magi!

God natt!