Här kan jag andas ut och bara känna lugn. Ingen stress eller massa människor överallt.
Barnen springer ut och in som dom vill och leker för fullt.
Allt är perfekt.
Längtar till den dagen vi skall köpa hus, på landet (läs max en mil ifrån stan) skall det vara. Med stor tomt och massa ljus. Nära till natur och grannar med barn.
Men nu är livet annorlunda.
Just nu har vi inget hem utan har flyttkartonger och möbler lite överallt.
Bor lite här och var och känner oss enbart ivägen.
Jag är så trött på det här livet. De senaste 5 åren har jag aldrig känt att något är hem, att det här är vår borg.
Det skall blir ändring. Det skall bli en trygghet och platsen skall vara HEM.
Men.... Nu drömmer jag långt fram i livet.
Jobb och pengar behövs för att kunna få ett eget boende.
Tack och lov mår barnen bra och lider inte av det. Dom älskar att få vara här i "lugnet" samt att vara vid mommo och moffa.
Dom har sin trygghet i mig och sitt nya dagis som dom älskar.
"Mamma vi har i alla fall varann"
-Leo
Ja min prins, det är de enda viktiga.
- Posted using BlogPress from my iPhone
