Jag gör som du säger...

...Och blir svarthårig. Hoppas på det bästa och att du blir nöjd :)
Puss!

Konsten att åka skidor!

I morse skulle jag hjälpa min kära son att åka med sina skidor som han fick i julklapp.

Skall tillägga att jag inte är någon Svan, utan iskall på skidor.

Jag kämpade iaf med en pulka för att få upp något som skulle likna skdispår.

Prinsen kämpade och kämpade men spenderade mest tid liggande på rygg, bra gick det inte men kul var det iaf.

Nej jag har åkt skidor 2 ggr i mitt liv och det kan vara det jobbigaste jag gjort.

"Använd benen!" fick jag höra hela tiden.

"Jag använder väl för fan benen?"

"Neeej du tar bara i med armarna och det är skitjobbigt"

"Nehe? Jag ger upp, väntar här tills ni är klara!"

Sen satt jag mig snällt ner och vaktade deras kläder och skor.

Nej varken jag eller min son kommer åka Vasaloppet eller ta milen och snacka skit, det är något jag är säker på!

Nu har vi fått våra 3D filmer så snart skall vi se Bolt!

Hoppas ni får en mysig fredag!

Puss.

Mamma Mia!

Till något som får mig glad. Mamma Mia filmen, med all kärlek, all musik och fina färger.
Den absoluta favortien är den här. (gick inte att bädda in tyvärr).
Det är så mycket kärlek i den scenen och dansen på bryggan är ju stört skön.
Killar som kan sjunga är det något speciellt med helt enkelt....

Dessa tårar.

Den senaste tiden här jag förändrats, det har hänt något med mig som jag inte kan styra över.
Jag gråter, inte normalt utan till allt.
Jag gråter när jag är glad, ledsen, arg, lycklig, stolt. Ja jag gråter för allt, minsta lilla grej.
Vi kan nog inte se en film utan att jag skall börja gråta, antingen för att det är fint eller för att det är hemskt.
Berättar pedagogerna något om mina barn som dom gjort under dagen för jag kämpa för att hålla tillbaks tårarna.
Allt berör mig!
Igår grät jag nästan hela kvällen.
Det började med Biggest loser, sen började ett program med min absolut favorit Jillian Michaels. Hon skulle hjälpa en familj att komma på fötter igen och den 15 åriga sonen i den familjen var en otroligt fin människa. Så rädd och osäker men ändå så otroligt stark och klok.
Efter det programmet kände jag mig inte så stark som jag brukar göra, något var förändrat.
Jag zappade över på 4an och fick de att det var ett program där ett team reste runt i världen och opererade människor med gomspalt och liknande.
Min äldsta vän är född med just det så det ligger mig varmt om hjärtat och jag var självklart tvungen att kolla. Det jag inte riktigt var beredd på var att teamet reste runt i fattiga länder och arbetade ideellt Att jag skulle få se barn som inte fick gå utanför sina hyddor för att föräldrarna skämdes över dem, det trodde det var djävulens verk. Familjerna där nere sprang stolta runt och visade sina odlingar och såg så glada ut. Dom hade i princip ingenting, knappt kläder som värmde dem eller mat som mättade, men dem var glada för det dom hade.
Mest berörd blev jag när det handlade om en liten flicka som hade hög feber och jätte läskig hosta, hennes pappa hade lyckats få ihop pengar till bussen men inte till mat på en hel dags resande. När de kom fram till sjukhuset var tjejen helt slut. Hon hade bara en tunn klänning och förs jätte mycket, men som tur var hade volontärerna med sig kläder så hon fick varmare kläder. Pappan ljög för läkarna om dotterns tillstånd för att hon skulle opereras, för att han hade tagit slut på alla pengar för att ta sig dit.
En annan liten bebis på 6 mån hade knappt ätit eller växt något pga att hon inte kunde äta med sin gomsplat. Läkarna grät för man insåg att det var väldigt nära slutet för den lilla tjejen.
Då brast det helt, jag grät så jag inte fick någon luft det kändes som mitt hjärta var påväg att sprängas av alla känslor.
Jag ville bara ringa min mamma och berätta hur jävla orättvist livet är, och det värsta av allt är att jag känner mig maktlös och skäms. Vem fan gråter hysteriskt för hur andra har det när man själv har det jävligt bra ställt?
Jag har mer mat än vad jag behöver, mer kläder än jag behöver, lakan, täcken osv.
Vi har enorma mängder barnkläder som bara ligger och jag har ingen aning om vart jag skall skicka det för att det skall komma rätt, till de byar som man inte ser, till dom som glöms bort.

Jag sa till Alexander igår att livet är så jävla orättvist och jag mår så dåligt för att jag inte kan göra något.
Han förstår inte mig överhuvudtaget och tycker jag är larvig.
Men jag skäms, jag skäms enormt för vad jag har och för att jag gråter när dessa människor det handlar om ler.
Jag skäms för att jag tror att det går att förändra världen och för att jag tror att jag skulle kunna påverka människor till att tänka på andra.
Om vi alla skulle lägga alla det pengar som vi tänkt köpa annat än mat för en månad i en burk och sen ge det till välgörenhet eller köpa barnkläder och skicka ner någonstans i världen så skulle det göra enorm skillnad för dem men inte för oss.

Jag skäms för det jag har som jag inte ens jobbat för medans andra sliter sönder sig och får det knappt att räcka till mat.


Nu öppnade jag mig för er, så ni som anser att jag är larvig, borde sluta gnälla eller påpeka att jag låter som någon Ms Universum behöver inte kommentera utan kan hålla era känslor för er själva tack!

Wii fit plus!

Jag har länge velat ha Wii fit, så av min man fick jag äntligen det. Efter att ha lämnat barnen på dagis och gått en sväng gick jag hem och satt igång.

Här skall det byggas muskler.

Det som nu står överst på min önskelista (fyller ju snart år) är Reebook easytone

Testade dom i affären och man känner faktiskt att det funkar. Vilket jag absolut inte trodde från början.

Tips!!!

Nu behöver jag hjälp igen.
Jag letar som en dåre efter orientalisk inredning här i Helsingborg.
Kan ni hjälpa mig, det lilla jag hittat är ute på Härliga hem.
Internetsidor går också av intesse, för mig är det bara en djungel.



Nu sitter vi och följer Larsson och dom andra i små kronorna. Vi hoppas på att dom vänder det här nu, men om så inte skulle va fallet här dom imponerat.

Äntligen!

Nu har det satt igång igen, det bästa programmet i alla katogorier.
Biggest Loser.
Den här gången är de i Australien och skall hjälpa folk både fysiskt och psykiskt.
Just nu gråter jag floder, usch va jobbigt det är att sitta på samtidigt som jag älskar det!

Låtar 2010.

Dem här har jag egentligen lyssnat sönder på men jag kommer nog aldrig tröttna.
Alla har sin charm helt enkelt....

Nu är jag stentrött.

God natt kära ni!

tjugihundratio!

Vi bodde i Gävle och hejade på GIF.

Min älskade bror fyllde jämt.

Leo skrev sina första autografer.

Sen var det Valborg och jag blev rödhårig.

Leia tränade på att lära sig gå.

Mina små älsklingar började leka ihop och uppskatta varandra.

Min prins fyllde 3 hela år.

Vi åkte på vår första familjesemester, Kolmården!

Leia blev ETT helt år.

Leia lärde sig gå.

Midsommar på Kneippbyn.

Sommaren var äntligen här.

Alexander skrev på för HIF.

Strömvallen byttes ut om Olympia.

Vi flyttade till Helsingborg och var på tivoli i Danmark.

Leo blev helt såld i Buzz Lightur.

Vi fiskade kräftor på Råå.

Vi bodde på hotell och i en stuga på camping i lite mer än en månad.

Vi köpte vårt första hus.

Leia fick sitt första egna rum.

Alexander blev älskad av en hel stad.

Vi fick egentid.

Leo började på fotbollsskola.

Jag var med i tidningar och på tv.

Alexander ställde upp för välgörenhet.

Vi kom tvåa i allsvenskan men vann ett cupguld!!!

Alexander fick uppmärksamhet för sitt slit.

Han blev uttagen till landslaget.

Han blev äntligen en av dem största i Sverige

Han fick två priser på fotbollsgalan.

(och stå öga mot öga med en sjukt het kvinna)

Den första snön föll.

Vi var på Ullared.

Jag blev långhårig igen.Sen blev det Julafton.

Och tomten kom på besök.

Juldagen började lugn med spårade ur.

Sen blev det nyår och ett nytt år väntar oss.

Det kommer bland annat innehålla, landslagsläger, nagelteknologutbildning och annat smått och gått!

Slutar den snurra?

Jag vet, sorry!
Jag lovar att mitt 2010 kommer imorgon istället, den här dagen har varit fullt upp.
Vaknade sent, åt frukost, gick ut och lekte i snön, in, lunch, huvudvärk, somnade med leia i någon timme, upp, leka, gråta, skratta, åka och hyra film, köpa godis, handla pizza, se på draktränaren med barnen, lägga dom, se fångarna på fortet, få besök av Sebbe och Sofie, se Inception!

Så min fråga till er som kollat på den, slutar hans "spinna" snurra????
Jag avskyr sådana slut!
Ni som inte har kollat på den, gör det och återkom med ert slut till mig.
Filmen var grym, som vanligt så grät jag en hel del och nu snurrar bara alla tankar om hur fan livet egentligen det ut.
Vem vet, egentligen?