Dom får mig att le.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Du får inte.

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Löpning.

Lite löpning och livet leker igen. Tänk att det kan vända så snabbt. 40 minuter utan mål eller måsten. Bara låta fötterna styra en och andas in massor med ny energi.

Idag: frukost, duschen, han, jobb, barnen, mat, bada, tv, sova!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett leende.

Jag är svag just nu. Som den svagaste länk i en kedja. Jag orkar inte hålla ihop eller hålla skenet uppe längre.
Ett leende känns krystat och allt är som ett stor svart hål.

Jag hade kommit så långt men hur är det man säger, två steg fram och ett tillbaka?
Där är jag nu, jag har tagit ett steg tillbaka och alla tankar kväver mig.
Det snurrar som en centrifug och det är svårt att hålla isär eller ta ut just en sak att bearbeta.

Jag är lycklig med det jag har. Jag har ju allt, underbara barn, boende, jobb och en familj som älskar mig.
Men ibland spelar sådana saker ingen roll. Hur lycklig man än må vara så kan man bryta ihop ändå.
Man kan falla och det kan vara svårt att ta sig upp.

Jag är så trött, så fruktansvärt trött.
Jag sover och sover men ändå hittar jag ingen ork.
Utmattad!

Man skall inte gnälla, jag vet!
Jag skriver inte detta för att någon skall tycka synd om mig.
Anledningen till detta inlägg är att jag vill visa människor att det är okej att inte alltid vara stark.

Man måste inte alltid vara stark. Man är lika mycket värd ändå!
Vissa njuter av detta inlägg, andra kanske känner igen sig, vad vet jag!

Jag är bara jag, inget jag kan eller vill ändra på.
Nu är jag svag, om en vecka kanske livet leker igen.
Vem vet.
Oavsett vad så är jag stolt över att jag släppt fasade. Släppt på alla måsten om hur jag skall vara och bara är.

Det är svårt. Svårt att inte lägga på det där leendet igen och låtsas som allt vore perfekt.

Men jag kämpar och varje dag är en kamp.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Min skatt i livet.

Utan er hade jag inte du fungerat. Ni är mitt allt, mitt liv och min lycka.
Det är gränslös kärlek i alla lägen.
Ni är unika och helt fantastiska för de små personligheter ni håller på att utveckla. Jag är inte det minsta orolig för att ni kommer gå långt med det ni tar er för.
Det kommer vara kämpigt och ni kommer falla, men varje gång lovar jag att plocka upp er och alltid finnas där som stöd.
Ni är den störst skatt i världen och det finna inte något jag värdesätter lika högt som er, mina underbara barn!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Överlycklig.

För ett tag sedan var jag och barnen vid underbara Ingela på Ateljé stor och liten för att fotas lite.
Idag blev Anders klar med bilderna och jag är extas. Springer runt som ett barn på julafton och ler hela tiden. Kommer aldrig vilja lämna mitt hem.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Kalas!

Idag har det varit full fart från morgon till kväll.
Kalas stod på schemat och det har varit så mysigt.















Nu har barnen äntligen varvat ner och lyckats somna. Själv är man så slut att det känds som jag skulle svimma. Sus i huvudet och domningar i fingrarna. 24 år och helt jävla förstörd. Härligt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Gjort!

Idag var det gjort, all skräck i onödan nästan. Medicinerna hade gjort sitt jobb så det var ett enkelt men smärtsamt ingrepp.
Återbesök om 3-4 veckor och hoppas att allt är borta då.

Denna dag har varit tuff, ensam med smärta och två små barn är ingen hit. Trots det hittade vi på enklare lekar och gick korta promenader.

När dom kom in genom dörren igår fall allt på plats igen. All oro var som bortblåst.



Ikväll myste vi ner oss med massa kuddar och täcken i soffan framför en film, men det dröjde inte länge innan båda sov gott i mitt knä.


Själv har jag legat i horisontellt läge i soffan och försökt måla naglarna tills jag insåg att jag blött igenom allt.
Så nu ligger jag ny duschad med helt avskavda och kladdig naglar i sängen och försöker sova.

Just nu önskar jag att han vore här extra mycket, blixtar och åska är inte min melodi om vi säger så. Dock är det lite mysigt med regnet som piskar emot rutan och vinden som viner utanför.



Hoppas på bättre väder imorgon till Leias kalas. Enligt Yr så skall det bli det. Vi tror på norrmännen, dom är kämpe bra!

Natt natt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Förälskelse.

Efter förälskelsetiden har man ett helt liv framför sig, då gäller det att hitta någon man fungerat med i vardagen. Jag tror jag är där.
Lever lite som i en dröm just nu.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Min prinsessa!

Idag har min älskade lilla prinsessa fyllt tre år.
Jag förstår inte vart åren tar vägen.
Hon är världens vackraste och härligaste lilla tjej. Ingen är som henne och hon är fantastisk.
Jag är en stolt mamma till denna bestämda lilla tuffing.



Jag är stolt över min uppfostran av henne, där sätter sig ingen över henne eller behandlar henne illa. Hon kommer gå långt, riktigt långt!



Mamma älskar dig Leia Aurora<3


- Posted using BlogPress from my iPhone